Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 7 - Historien om den förstenade gruvarbetaren i Falun och denna berättelses användning som diktmotiv, av Carl Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
år, tömdes. På 82 famnars djup i nämnda gruva anträffades den 28
februari 1720!) bland rasblock och stockar en människokropp. Dräkten
angav en gruvdräng, men på mycket länge hade intet arbete här pågått
och ingen mindes heller att någon olycka här inträffat. I gruvvattnet
bade karlens kropp så väl bevarats, att det såg ut, som om han nyss
insomnat, säger en berättelse. Och dock hade nära 50 år förflutit, sedan
den olycka inträffat, som bragt honom om livet. Det skulle nämligen
snart bli kunnigt, vem-den döde var, vad han hette och när han omkommit.
Kroppen uppfördes i dagen och nyfiket folk strömmade till. En åldrig
kvinna hade särskild anledning att infinna sig. Med ett utrop föll hon
ner vid den dödes sida. Det var hennes en gång trolovade, som hon
nu återsåg. Den gamla berättade att fästmannen, Matts Israelsson, född
i Boda by i Svärdsjö och gruvdräng hos bergsmannen Jon Persson i
Dikarebacken, år 1670 farit ensam ner i korgen i Mårdskinnsschaktet
och där omkommit vid ett samtidigt timat ras. Även flera andra äldre
personer igenkände den döde.
Att en död människa kunnat bevaras nära 50 år »mjuk som en liflig
kropp» och nästan oförändrad, väckte naturligtvis stort intresse. Som
kroppen uppe i luften snart torkade och blev stenhård, förklarades
densamma petrificerad. Och alltsedan har Matts Israelsson fått bära
benämningen »den förstenade grufdrängen, för så vitt man icke före¬
dragit namnet Fet-Matts, som i livstiden varit honom som kännings¬
namn tillagt.
Vid Falu gruva voro tjänstemännen angelägna att bland verkets
stensamling förvara den »förstenade» kroppen. Densamma insattes i ett
glasskåp och hörde i 30 års tid till gruvans sevärdheter, som ingen
besökande försummade att studera. Assessor Adam Leyel företog år
1722 en närmare undersökning och skrev i Sveriges dåvarande enda
vetenskapliga tidskrift >»Acta literaria Sueciae» en avhandling med titeln
»Narratio accurata de cadavere humano in fodina Cuprimontana ante
duos annos reperto»?) Han visar sig hava noga undersökt Matts Israels¬
sons kropp, berättar vilka skador den omkomne vid olyckshändelsen lidit,
meddelar vad som fanns i fickorna o. s. v. samt tillfogar en i koppar
stucken avbildning, fig. 1. Redan år 1720 hade dock en relation om
händelsen varit tryckt i en dansk tidskrift, vari bland annat meddelas,
att alla saker av järn, som Matts haft på sig, såsom kniv, spännen och
eldstål, blivit förvandlade till koppar. Under sin Dalaresa år 1734 tog
även Linné kroppen i betraktande och på sitt nyktert-kritiska sätt yttrar
1) ÅA. Leyel (se nedan!) angiver att fyndet gjordes i dec. 1720. Av utrymmesskäl hava
icke i föreliggande uppsats de i en del detaljer stridiga uppgifterna i olika källor kunnat
upptagas till undersökning.
2) Även återgiven uti Bruckmann, F. E., Magnalia Dei in Locis subterraneis. 2:a delen.
Wolffenbättel 1730. Sid. 906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
