Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 7 - Historien om den förstenade gruvarbetaren i Falun och denna berättelses användning som diktmotiv, av Carl Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
plåtskrot i: avloppsrännan från pumpschakten utfälldes icke så litet
cementkoppar årligen. Gruvvattnets kopparhalt utgjorde enligt analyser
av Paul Irgens år 1832"):
Djupgruvevatten . +. . Eg. vikt 1.056 0.026 z koppar.
Vredeschaktsvattnet . . .. » oo» 1.049 0.020 4 >
Stjerneronevatten . . . . > NOR: ÖNA0 TE
Men det är icke blott i Sverige, som man kan framvisa sådana exem¬
pel på :gruvvattnets konserverande förmåga som de ovan anförda. Nära
Annaberg i Sachsiska Erzgebirge ligger Ehrenfriedersdorf, vars ännu
bevarade bergsbok från 1500-talet innehåller beskrivning på en gruvarbe¬
tare, som år 1568 upptogs ur en närbelägen gruva efter att hava legat i
gruvvattnet i 60 år, 9 veckor och 3 dagar utan att hava undergått
väsentlig förändring.?) Likpredikan, hållen vid hans begravning, är
i tryck utgiven. Denna om Fet-Matts-historien påminnande berättelse
gav en fil. d:r Johnson i Plauen anledning att i tidskriften »Nerthus>,
där år 1903 »Der Bergmann von Falum var föremål för behandling,
framställa tvivel rörande den svenska berättelsens trovärdighet, förme¬
nande d:r Johnson att händelsen i Ehrenfriedersdorf av någon anledning
senare blivit förlagd till Sverige, för att i sinom tid, >»med vanlig tysk
smak för det utländska», återhämtas och bli föremål för tyska skal¬
ders bearbetning. D:r Johnson uppfordrade den som skriver detta att
med ovederläggliga aktstycken styrkå berättelsens hemortsrätt i Sverige.
Och det var ju inte svårt att göra. Därvid publicerades”) jämväl
följande intyg, som här må återgivas, för den händelse någon tvivlare
ytterligare skulle uppstå: >»En kort berättelse öfver denne igenfundne
man uti Mårdskinnsschaktet, som där har stått under fallet uti 48 år, då
han uppkom uti dagsljuset: Anno 1720 d. 28 Februarij, och ännu står
til att se och förundra sig öfver att han så länge under jorden har
stått, dock hade han likväl sin skapnad med kläder samt hatt och hår,
men dock af grufvattnet mycket skarp och svart, då han igenkändes af
några som honom kallat Stor-Mas Bus-Bas och står ännu til datum
uti Bråk-stugan här vid grufvan uti en tunna; som efter begäran
varder härmed attesterat. Grufvan den 20 December 1725. E. Sundström».
Man skulle kunna tycka att den enkle gruvarbetarens saga borde
med hans slutliga jordande vara all. Men så är långtifrån fallet.
Tvärtom kan man säga att han levt upp igen och nått en ryktbarhet,
varom hans samtid svårligen kunnat drömma. Hans olyckliga öde har
1) Jernkontorets Annaler 1833.
2) O. Reiher, Noch einmal der Bergmann von Falun, tryckt i Nerthus, illustrierte
Wochenschrift, 29 März 1903. Sid. 206.
3) Nerthus, illustr. Wochenschrift, 1903, 24 Mai. Sid. 333—336.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
