Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte nr 8
- Ett och annat om masugnspipors höjd och därmed samhörande, av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett och annat om masugnspipors höjd och därmed
samhörande,
av
J. A. Leffler.[1]
När en masugnspipa skall nybyggas och oftast även när
ombyggnad är ifrågasatt framställer sig den frågan, vilken piphöjd man
lämpligen bör välja. Så har det varit av ålder, och så kommer det alltid
att förbliva. Pipans höjd har ett fullkomligt avgörande inflytande på
anläggningen i sin helhet och måste därför först av allt bestämmas.
Det har behövts några hundra år för att komma upp till våra dagars
största piphöjder, och det är sålunda i detta hänseende en ofantligt
långsam utveckling, som ägt rum. Åtskilliga omständigheter ha givetvis
medverkat härtill, men det torde väl knappast vara oriktigt antaga, att
träkolen härvid spelat den största rollen. Långliga tider voro ju
träkolen så, åtminstone relativt, billiga, att man icke hade alltför mycket
anledning fästa sig vid träkolsåtgången pr ton tackjärn. Man hade
likaledes fullt upp av dem, ty tackjärnstillverkningen var kvantitativt
obetydlig, och några konkurrenter om kolveden funnos ännu icke. Man
fruktade även — och den rädslan sitter nog ännu i på en del håll —
att träkolen skulle smulas sönder i masugnspipan, genom den större
belastning å dem, som en högre och alltså tyngre godspelare föranleder,
och att detta i sin ordning skulle medföra oöverkomliga svårigheter för
gången i masugnen. Härmed torde väl dock i allmänhet icke vara så
farligt, förutsatt blott, att träkolen äro av normal, god kvalitet, d. v. s.
väl kolade av frisk kolved.
Frågan om träkols motståndsförmåga mot söndersmulning är
emellertid av den betydelse, att en systematisk undersökning vore väl på sin
plats, en undersökning, som skulle gå ut på att fastställa olika
träkolssorters icke blott relativa värden i detta hänseende, utan jämväl deras
[1] Föredrag hållet inför Värmländska Bergsmannaföreningen i Karlstad den 30 april 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:42:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jernkont/1920/0272.html
