Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 8 - Ett och annat om masugnspipors höjd och därmed samhörande, av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
absoluta tryckhållfasthet i kg pr cm². Frånsett de fall, då verkligt
mindervärdiga, av rutten ved kolade träkol komma till användning,
skulle ett sådant studium säkerligen ådagalägga, att hittills använda
piphöjder icke kunna anses medföra risk för en alltför långt gående
söndersmulning av de i pipan nedsjunkande kolen. Man bör därför i
allmänhet kunna lämna detta förhållande ur räkningen.[1]
Men det finnes åtskilligt annat att taga hänsyn till vid bestämmandet
av en masugnspipas höjd.
Särskilt svårt blir avgörandet, när det gäller ett sådant fall, där man
saknar jämförelsepunkter med i någon mån analoga förhållanden på
andra håll. Lättare blir det däremot, om det exempelvis är fråga om
en ombyggnad, där man har eller kan förskaffa sig en del gammal och
god erfarenhet som utgångspunkt. I ett sådant fall har man i första
hand den från den utdömda masugnen avgående gasens temperatur att
hålla sig till. Finnas inga temperaturmätningar å gasen redan utförda,
böra sådana äga rum, innan pipan nedblåses och nedrives. Med stöd
av de så erhållna temperaturmätningsresultaten kan man rätt väl avgöra,
om en större piphöjd över huvud taget är på sin plats eller icke.
Temperaturmätningarna utföras givetvis bäst medelst en registrerande
elektrisk pyrometer, och de böra fortgå under så lång tid — 2 à 3
veckor om möjligt — att man får fram ett pålitligt medelvärde.
Tillverkas i pipan olika slag av tackjärn, bör en särskild observationsserie
ägnas vart och ett av dem, och har man mer än ett gasuttag, är det
skäl att göra observationer i samtliga, ty ofta är temperaturen olika
uti dem, beroende i så fall på att de genomströmmas av olika stora
gasmassor. Man skall vid dessa observationer finna bl. a., att ett
regelbundet fallande och stigande av temperaturkurvan äger rum för
varje sättning, om pipan är sluten, på grund av den kalla, fuktiga
sättningens till en början kraftigt avkylande verkan på gasen. Det
skulle sålunda vara orätt att taga hänsyn enbart till de omedelbart
efter sättning funna temperaturvärdena liksom enbart till de omedelbart
före sättning funna. Man torde böra låta medeltalet mellan dessa båda
gälla.
Använder man registrerande pyrometer för gastemperaturens
bestämmande, finner man mycket snart, huru stor betydelse det har för
gasvärmets effektiva utnyttjande, att pipan alltid hålles full. Redan de
kortvariga avbrott i den regelbundna uppsättningen på kransen, som på
sina håll återkomma vid varje skiftombyte, föranleda, att kurvan
springer i höjden, och att sålunda en del kol förloras. Huru mycket
mer förloras icke då ofta av samma anledning genom vårdslöshet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
