Jernkontorets annaler / Etthundrafjärde årgången. 1920 / 271 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 8 - Ett och annat om masugnspipors höjd och därmed samhörande, av J. A. Leffler

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bristande kontroll under arbetets gång. En registrerande pyrometer i
gasuttaget bör därför icke saknas på något ställe.

Som exempel på utförda gastemperaturbestämningar anföres följande:

a) I en sluten masugn av 15.4 m total piphöjd, i vilken man
huvudsakligen tillverkade grått tackjärn med en kolåtgång av nära 60 hl pr
ton och med en järn-% av malm av ca 57.5, var temperaturen i
gasuttagen enl. 248 st. utförda observationer

	före sättning °C	efter sättning °C
maximum	430	340
minimum	240	140
medeltal	320	243

Relativa drivningen var ca 1.10.

b) I en sluten masugn av 16.2 m total piphöjd, i vilken man
tillverkade mycket grått tackjärn med en kolåtgång av 62.2 hl (= 1 025 kg)
var högsta temperaturen före sättning 260° C. och lägsta temperaturen
efter sättning 100° C. I medeltal föll temperaturen å gasen vid sättning
21° C. (max. 75° C., min. 5° C.). Relativa drivningen var 1.23 i medeltal.

Förenämnda medeltal säger en hel del. Är det högt, nota bene vid
sluten pipa, t. ex. 300—400° C., visar det oförtydbart, att pipan är för
låg, och man bör då, om icke andra hänsyn ställa sig hindrande i vägen,
öka piphöjden med det mål för ögonen att sänka medeltemperaturen i
gasuttagen till 100—125° C. Att detta betyder en vinst ifråga om
utnyttjandet av träkolens värmevärde inses utan vidare, och jag tillåter
mig beträffande denna vinst hänvisa till Bihang till J. K. A. 1914, sid.
145, och J. K. A. 1915, sid. 274.

Är pipan öppen, så äro förhållandena i viss mån olika. En öppen
pipa kan närmast jämföras med en sluten pipa, om man tänker sig den
senares övre tomma del — d. v. s. den del ovanför godspelaren, som
bl. a. inrymmer uppsättningsmålet, borttagen. Men den är olika en
sluten pipa däri, att en rätt avsevärd del av gasen strömmar upp genom
den gassamlande cylindern och avgår i fria luften, därvid utförande ett
torknings- och förvärmningsarbete å godspelaren i sagda cylinder. Huru
stor gasmassa, som avgår denna väg, är beroende av tryck- och
dimensionsförhållanden i gassamlande cylindern och i gasledningarna och kan
svårligen bestämmas. Den får emellertid icke vara alltför betydande,
ty behovet av gas för rostugn och varmapparat, tillsammans kanske
70—80 % av hela gasmängden, skulle då icke bliva vederbörligen
tillgodosett.

När godset kommer ned till gassamlande cylinderns underkant är
det sålunda torrt och förvärmt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>