Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av samma växeltal och med en inbördes fasskillnad av en tredjedels
växelperiod» bestående s. k. trefassystem, vilket sedermera övertogs av
det då nystartade Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås
och efter att ha utvecklats av Ernst Danielson snart visade sig
användbart för industriella ändamål. Efter detta system utfördes år 1893 en
kraftöverföring å ca 300 hkr den 15 km långa vägen från Hellsjön
till Grängesbergs gruvfält, ett försök att transportera energi, som utföll
synnerligen väl. Och sedan den elektriska kraftöverföringen genom denna
anläggning visat sig vara fullt brukbar i den praktiska driften, uppstod
snart av sig själv frågan om elektrisk drivkraft för våra valsverk.
Detta inträffade, då Boxholms Aktiebolag beslöt använda sig av
elektrisk hjälpkraft för ett par valsverk — ett smältstycke- och ett
plåtverk —, vilkas turbiner på grund av den ökade produktionen visat
sig vara otillräckliga. För ändamålet beställde man erforderlig
utrustning hos »Allmänna Svenska». Vardera tränen försågs med en särskild
motor, och skulle smältstyckeverket, som endast hade ett obetydligt
svänghjul, genom den elektriska transmissionen kunna draga nytta av
plåtverkets rikligt dimensionerade, asynkront kopplade svängmassor.
Som kraftkälla utbyggdes ett i närheten av järnverket beläget
vattenfall, och utrustades kraftstationen — jämte några likströmsgeneratorer
för bandrift och belysning — med två turbindrivna
trefasväxelströmsgeneratorer för kraftöverföringen till valsverken. Hela anläggningen —
sedd genom moderna glasögon — var synnerligen anspråkslös.
Generatorerna utfördes för normalt 50 kw och lämnade en växelström med en
frekvens av 60 per. pr sek. och en spänning av 700 volt. Vid
smältstyckeverket insattes en 70 hkr och vid plåtverket en 100 hkr
trefasmotor — naturligtvis asynkrona, ty några andra hade man icke — av den
Wenström-Danielsonska typen, vilka motorer genom remtransmissioner
förbundos med valsverken och f. ö. voro utförda med kortslutna ankare
samt så rikligt dimensionerade, att de skulle kunna uthärda betydliga
överbelastningar. Valsverken startades med sina egna vattenturbiner,
varvid valsmotorerna fingo löpa med i tomgång. Härpå pådrogos
generatorturbinerna och ökades hastigheten hos dessa, till dess att den blev
synkron med valsverkets, då motorerna utan strömrusning kunde
tillkopplas kraftnätet. Anläggningen pådrogs i april månad år 1894, och
torde de båda valstränerna vara de äldsta med elektriska motorer
utrustade valsverk i hela världen.
Genom denna försöksanläggning visade det nya »elektriska systemet»
sin användbarhet för drift av valsverk, och anläggningen vid Boxholm
följdes också snart av en rad andra såsom vid Hofors, Ramnäs,
Iggesund, Finspång, Horndal m. fl. ställen, till vilka samma elektriska firma
fick lämna den erforderliga utrustningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
