Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valsverk förekommande små hjälpmotorerna. Erfordrades reversering, erhölls
denna vid de äldre anläggningarna såsom exempelvis vid ett år 1902
igångsatt elektromotordrivet vickbord till stångjärnsverket i Fagersta
med hjälp av växlar och friktionskopplingar, under det att själva
motorerna voro ständigt kringlöpande. Moderna reversermotorer återigen
regleras med växelströmskontroller eller reverserstartkopplare, vid vilka
tvenne faser växlas, så att motorns rotationsriktning omkastas.
Under det att de svenska järnverken i allmänhet varit synnerligen
belåtna med de för själva valstränernas drivande insatta elektriska
anordningarna, har däremot särskilt på senare år ofta klagats över
småmotorernas »svaghet» och ringa överbelastningsförmåga. De äldre
motorerna voro rikligt dimensionerade och kunde avsevärt överbelastas.
Med industriens allmänna framåtskridande följde emellertid, som
naturligt var, en strävan hos de elektriska firmorna att nedpressa
tillverkningskostnaden å sin produkt samt göra maskinerna ur ren
elektroteknisk synpunkt mera fulländade. Detta återigen kunde endast vinnas
genom en allmän avprutning å deras belastnings- och
hållfasthetsegenskaper, vilket medförde, att man på grund av den synnerligen krävande
valsverksdriften ofta blev tvungen att skicka in sina hjälpmotorer till
reparation eller själv linda om dem. Betydelsen av speciella för
järnverk särskilt lämpade hjälpmotorer ha många gånger framhållits på
våra tekniska diskussionsmöten och sammanträden, och på senare år ha
därför också de elektriska firmorna fört i marknaden dylika bättre kylda
och lättare söndertagbara maskiner, vilka emellertid — trots sina stora
fördelar — ännu äro långt ifrån idealet.
Vad elektrifieringen av våra valsverk betytt i fråga om ekonomisk
drift och ökad produktion torde knappast kunna överskattas. Förf.
skall här ej komma med en rad statistiska data, utan som en
avslutning av sin historiska översikt endast erinra om en i »Stahl und Eisen>
år 1905 publicerad jämförelse mellan utseendet hos ett av grov-,
medium- och finverk bestående valsverk dels tidigare, då alla
transportanordningar o. d. drevos med handkraft och dels efter en underkastad
modernisering med genomgående elektrifiering av den maskinella
utrustningen. Valsverket påkostades ca 80 000 kr. och medförde detta en
inbesparing av omkr. 30 man pr skift eller 60 man pr dygn. Efter en
årslön av 800 kr. pr arbetare motsvarar detta 48 000 kr. pr år.
Uppskattades underhåll, drivkraft, ränta och amortering till 20 % av
anläggningskostnaden eller 16 000 kr. pr år, så medförde elektrifieringen
— frånsett den avsevärt ökade utvalsningsförmågan — en årlig vinst
av 32 000 kr., eller m. a. o. anläggningen skulle betala sig inom tre år.
Ett exempel, som kanske mer än något annat framhåller, vad den
elektriska hjälpkraften verkligen betytt för den moderna industrien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
