Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ström. Förf. kan på grund av, att i »Sveriges officiella statistik»
drivkraften icke särskilt specificerats för valsverken, tyvärr ej framkomma
med några statistiska data över vare sig valsverkens elektrifiering eller
småmotorernas ökade användning. Vad dessa senare beträffar, veta vi,
att de numera driva dels en massa transportanordningar såsom rullbanor,
kranar och traverser och dels ett flertal hjälpmaskiner såsom saxar,
sågar, riktmaskiner etc. eller maskindrivna hjälpanordningar såsom lyft-
och vickbord, vänd- och släpanordningar, inmatnings- och
utdragningsanordningar vid ugnar m. m. Innan ännu elektriciteten kommit i
industriens tjänst, använde man för en stor del av dessa maskinerier
hydraulik eller också drevos de från själva valstränen. I andra fall
återigen använde man turbiner eller ångmaskiner, vilka voro antingen
direkt kopplade till maskineriet eller också drevo långa ofta genom hela
valsverkslokalen löpande mellanaxlar, från vilka den erforderliga
effekten uttogs till de olika arbetsmaskinerna. När man började driva
valstränerna med elektricitet, låg det ju nära till hands att även använda
denna kraftkälla för de små effektbehovens täckande. Härigenom
förlorades visserligen energi i ledningarna och genom den dubbla
omformningen, men elektromotorn tog endast just så mycket kraft, som i varje
ögonblick erfordrades, under det exempelvis den oreglerade turbinen ofta
fick gå kontinuerligt med fullt pådrag och ödsla med vattnet. Med den
elektriska motorn erbjöds dessutom möjlighet till en enkel reglering
samt lätthet att föra kraften till mera svåråtkomliga och isolerade
punkter, vilket särskilt, då motorn skulle driva ett förflyttbart
maskineri, var av den största betydelse.
Här skall ej närmare ingås på någon mera detaljerad historik, huru
så gott som alla maskinella anordningar i våra valsverk så småningom
kommit att drivas med elektriska motorer. Elektrifieringen har
nämligen fortgått ganska likartat vid de olika verken och — som vi
veta — i stort sett utförts så, att varje särskild arbetsmaskin eller
transportanordning fått sin särskilda, vanligen direktkopplade elektriska
motor. Med hänsyn till arbetssättet ha motorerna varit dels vanliga
ständigt kringlöpande maskiner och dels sådana motorer, som måste
kunna reverseras för att driva den maskinella anordningen i båda
riktningarna — exempelvis lyftbords- och traversmotorer. Ursprungligen
användes små, ofta från belysningsnätet matade likströmsmaskiner, vilka
emellertid med trefassystemets utveckling kommit att ersättas av de
asynkrona trefasmotorerna samt på sista tiden här och där av de regler
bara trefaskommutatormotorerna. Då ju likströmsmotorn är den vanliga
trefasmotorn vida överlägsen i fråga om reglerbarhet, förekomma även
fall, där man ansett det lönande att omforma den primära
växelströmmen till likström för att med denna driva de många i ett modernt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
