Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 10 - Grangärdebygden och dess näringar under medeltiden och äldre Vasatiden. Ett bidrag till våra bergslagers historia, av Nils Hedberg - Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d34
hijttann som Hans Svenske haffwer Lethitt bygdtt till Kongl. Matz
Behoff>. Räkenskaperna ange visserligen ej namnet på den uppförda
järnhyttan, men en jämförelse med andra samtida handlingar visar tyd¬
ligt, att det här varit fråga om Lodvika-hyttan. 1562 års skattelängd
upptager sålunda i Lodvika en »Nils Smeltare» med epitetet »kneckt»,
vilket torde tyda på att han var i kronans tjänst. I 1584 års räken¬
skaper omtalas utbetalning för 88 dagsverken »till att upsettia enn
nije Jernhijtta wedh Lodvicka hammaren»; uttrycket »nije Jernhijtta»
hänvisar på att en gammal hytta funnits på platsen och då någon os¬
mundshytta där ej finnes omtalad i längderna, kan härmed endast av¬
ses den 1558 uppförda masugnen.
År 1558 uppfördes sålunda den första masugnen i Grangärdebygden,
snart nog följd av ytterligare en. Vid Norre Gudvika residerade en man
vid namn Lasse Raffnalssonn, vilken år 1550 synes varit bergsfogde i
Grenge, då han vid tinget uppträtt som åklagare i fråga om ogillt järn. !)
I 1562 års skattelängd finnes ifrågavarande Lasse Raffnalssonn beskattad
för en hammarsmedja till ett skeppund stångjärn och i 1571 års register
för Älvsborgs lösen angives han innehava 81 skeppund tackjärn och
3!/2 skeppund stångjärn, varför det är tydligt, att han omkring år 1560
följt det kungliga föredömet och uppfört masugn och hammarsmedja
vid Norre Gudvika. Av nyssnämnda register för Älvsborgs lösen fram¬
går, att Lasse Raffnalssonn, i motsats till socknens övriga inbyggare
var en ganska förmögen man, taxerad till icke mindre än en tredjedel
av hela socknens förmögenhet. Detta förhållande har här påpekats, då
det med skäl torde kunna sättas i samband med hans föregångarskap
för hembygdens järnhandtering, vare sig en redan befintlig förmögenhet
satt honom i stånd att bekosta denna nymodiga anläggning eller en
lovvärd företagsamhet inom handteringen skapat välståndet.
Det synes, som om Grangärdes övriga hyttägare följt det givna ex¬
emplet tämligen snart. 1610 års tiondejärnslängd?) kan sålunda tala
om »Berggzmennernez tillgiutning i Grengie sockenn>, uppgående för
dem samtliga till 778!/2 skeppund »tackeiern». Osmundshyttorna hava
så småningom förfallit och ersatts med masugnar: 1562 har Persbo
hytta utgått och 1582 års jordebok upptager intet »hyttegeldsjärn»
varken för Norshyttan, Abeckshyttan eller Björkehyttorna, varför dessa
socknens äldsta hyttor då måste varit öde. Samtidigt omtalas nytill¬
komna bergsmanshyttor i Brunnsvik, Södre Gudvika, Lodvika och Pers¬
bo. Man torde av dessa samstämmande uppgifter förknna draga den slut¬
satsen, att övergången från osmundssmide till tackjärnsblåsning i Gran¬
gärde har ägt rum under tidsperioden 1558 till 1580-talet.
1) Diplomatarium Dalekarlicum III sid. 110.
?) Västmanlands handling n:r 11. Kammararkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
