Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 10 - Grangärdebygden och dess näringar under medeltiden och äldre Vasatiden. Ett bidrag till våra bergslagers historia, av Nils Hedberg - Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
på mycket närmare håll. Hyttan har säkerligen legat vid Norrboån
norr om Bysjön; i 1664 års tiondejärnsuppgift från Grenge finnas upp¬
tagna såväl »Noorhyttan» (den nuvarande) och >»Norsshyttan»> eller »Nors¬
åhn», båda i bruk, som ock en ödehytta >Noorbohyttan», vilken väl är
identisk med 1500-talets (och medeltidens) Norshyttan. Att hyttan legat
vid den vattenrikare Norrboån och ej vid den vattenfattigare A bäcken,
vilka ungefär parallellt löpa uti Bysjöns norra ända, göres troligt av en
uppgift i ståthållaren Carl. Bondes »Undervisning på bärgzbruket»!) etc.
av år 1625, däri Norshyttans »wattufall» angives vara »tämligt», medan
samtidigt Abäckshyttans säges vara »ondt»; övriga uppgifter om »wattu¬
fall» i samma »undervisning» visa nämligen, att det varit vederbörande
vattendrags vattenmängd och ej deras fallhöjd, som varit bestämmande
för omdömet om »wattufallens> godhet.
Utom dessa »bondehyttor» funnos under medeltiden bergsmanshyttor
vid Norre Gudvika, Södre Gudvika och Persboda.
Allt tyder på, att samtliga dessa år 1539 befintliga hyttor voro os¬
mundshyttor, i vilka det gamla svenska osmundsjärnet framställdes
direkt ur malmen. Det torde vara ådagalagt,?) att under Gustav Vasa
denna järnframställningsmetod ännu var förhärskande i vårt land, om
ock masugnar omtalas någon enstaka gång redan på 1400-talet?) och
konungen själv livligt arbetade för dess ersättande med tackjärnsblås¬
ning och tackjärnets vidare färskning i härd. I samtliga 1500-talets
skattelängder för Grenge uppgives »hyttegelden» i osmund, ett förhål¬
lande, som visserligen icke i och för sig bevisar, att den gamla smält¬
ningsmetoden uteslutande användes, då även genom härdfärskning av
tackjärn framställdes en vara, som benämndes osmund; däremot synes
frånvaron av varje uppgift före år 1562 om någon i socknen befintlig
hammarsmedja visa, att det erhållna osmundjärnet härstammade direkt
från hyttorna. Konungen påbjöd visserligen redan 1540, att bergs¬
männens skatt skulle utgå i tackjärn,!) och så har även skett från en del
orter enligt uppgifter i 1557 års »sammandrag av rikets uppbörd på
järn och stål;?) i detta sammandrag uppgives emellertid fogden på
Västra Bergslagen hava uppburit uteslutande osmund.
Som tidigare omtalats, fanns vid Lodvika en kronogård, omnämnd
bl. a. i ett kungligt brev av år 1552.6) Här har kung Gustav år 1558
anlagt traktens första masugn. I Västerbergslagens fogderäkenskaper”)
för 1558 förtecknas de byggnadsmaterialier, som »är kommit till Jern¬
BT KA 185.
BJ. KA, 1896 och 1904;
3) Styffe: Skandinavien under Unionstiden. 2. uppl. Sthm 1880.
4) J. K. A. 1896 sid. 129 och 1904 sid. 470.
5) J. K. A. 1844.
6) Diplomatarium Dalekarlicum III sid. 141.
7) Västmanlands handlingar. Kammararkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
