Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 10 - Grangärdebygden och dess näringar under medeltiden och äldre Vasatiden. Ett bidrag till våra bergslagers historia, av Nils Hedberg - Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
År 1587 har driften vid Lodvika ytterligare utvidgats då sagda år
där blivit »opsatt en Såge Quarm, d. v. s. ett med vattenkraft drivet
sågverk.
Rostved för rostning av malmen finnes omtalad första gången 1593,
då vid Lodvikahyttan förbrändes »till 180 lass Jernn mallm och 20
Lass lim — Rostwedh — 16 staffrum». Samtidigt omtalas att till
137!/2 stigar kol uppkolats 110 stavrum kolved.
Rörande gruvdriften i Grangärde under detta tidiga skede äro upp¬
gifterna tyvärr bäde få och magra. WSäkra upplysningar om i gång
varande gruvor lämnas först i fogderäkenskaperna för tiden från 1558,
men då dessa endast omfatta de för kronobrukets räkning bearbetade
gruvorna, lämna de ej någon fullständig bild av förhållandena.
Ett i kammararkivet förvarat »Register opå alle Bergwerck udi Sve¬
rige» år 1559 synes i fråga om fullständighet ej vara mycket att lita
på, då detsamma för Västerbergslagen upptager endast »Sixtegruffwe»>,
ehuru med all säkerhet då även Iviks-, Gräsbergs- och Grängesbergs¬
gruvorna voro kända och bearbetade. Förmodligen innehåller 1559
års register endast sådana gruvor, från vilka kronan tog malm för eget
bruk eller vilka för övrigt voro av större betydelse för kronans in¬
komster av järnhandteringen. De mera avlägset belägna gruvorna, vilka
bearbetades uteslutande för bönders och bergsmäns räkning, blevo där¬
emot förbigångna.
Med stöd av strödda uppgifter i handlingarna kan man emellertid
draga en del slutsatser rörande gruvdriften i Grangärde under här be¬
handlade tidevarv. Grängesberg omnämnes tidigast 1584, då konung
Johan III i ett brev, daterat Västerås slott den 9 april, tillhåller sin
fogde, »dedh han öfwer Quantiteten som aff samma Grängiesbergzmalmen
tagas kunde, een streng upsickt der med hafwa skulle».!) 1590 års fogde¬
räkenskaper omtala, att »ehr kommit till at arbeta udi Grenges Gruffwan
til windekörningh — dagswerken — 1284» samt att »Per Joensonn gruffwe
Fougte wedh Grengis gruffwan» bekommit till förtäring under 15 månader
vissa mängder korn, malt, humle, smör, ost och kött.
På 1580-talet måste således användandet av Grängesbergsmalm varit
ganska utbrett, då en så sträng uppsikt föreskrevs och särskild gruv¬
fogde där avlönades av kronan. Själva namnet, »Grenges gruvan», synes
ange, att detta malmfält var det tidigast arbetade i Grenge, då någon
annan namnbestämning än socknens ej ansågs behövlig. Övriga dåtida
gruvor identifierades däremot genom närbelägna naturföremål, sålunda
»Sixte»gruvan efter Siksjön och Ideviksgruvan efter Ideviken i sjön
Väsman.
!’) Brevet citerat i ett protokoll år 1663. Gruvetingsprotokoll för Öster- och Väster¬
bergslagen 1653—1726. Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
