Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 11 - Om specifika elektriska ledningsmotståndet hos kolstål, av K. Amberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
är det från dessa av Gumlich erhållna värdena svårt att draga en fullt
exakt kurva, då dessa variera rätt mycket beroende på variationen av
kemiska sammansättningen, och man icke, särskilt för svavel och
mangan, kan erhålla riktig reduktion, speciellt då manganhalten är så
låg, att den enligt beräkning helt åtginge för att bilda svavelmangan,
vilket icke synes vara fallet, emedan då värdena komma allt för högt.
Hos dessa järn och stål, som glödgats vid 930", har karbiden vid kol¬
halter över 0.90 4 C avskilt sig i korngränserna och ger därför högre
motstånd än i förra fallet. Kurvans läge är även till stor del beroende
av huru mycket karbid, som är urskild i korngränserna.
Om man nu med stöd av dessa tvenne kurvor betraktar de av Bene¬
dicks (2) erhållna värdena, så finner man dels av hans mikrofotografier,
dels av motståndsvärdenas läge i diagrammet, att stålen under 0.90 4 C
bestå av ferrit och lamellär perlit och de över denna halt av kornig
perlit. Det framgår ganska tydligt av detta diagram, vilket även En¬
lund (2) påpekar, att om man hade kol i lösning (ferronit), måste lös¬
ligheten stiga med kolhalten och icke vara konstant, nämligen 0.27 4 C,
i stål med en kolhalt överstigande 0.50 4. Att bestämma denna i glöd¬
gade järn och stål förefintliga kollöslighet ställer sig nog ganska svårt,
om man icke antager att karbiden och järnet ha nära lika motstånd;
mycket tyder dock på att karbiden i förhållandet till järnet har ett.
betydligt högre motstånd.
Genom extrapolation skulle man från kurvan I, om man antager, att
denna förlöper rätlinigt över 0.90 4 C, erhålla ett motstånd på kar¬
biden av 32.5 mikrohm. Enlund har med samma värden på annat sätt
kommit till ett motstånd av 34.9 mikrohm. Då man inte känner mer
än !/s av kurvans längd, bliva dessa värden otillförlitliga.
Rena järnets motstånd skulle av Enlunds värden bli 9.90 och från
Gumlichs, som han även själv erhållit, 10.1 mikrohm. Det förstnämnda
stämmer ju väl överens med Gumlichs medelvärde 9.94. Enlund har
själv genom särskild extrapolation erhållit ett värde av 9.1 och säger
han, att detta skulle vara det lägsta man kan komma till hos järn av
teknisk tillverkning. Man kommer ganska nära detta värde (näml. till
8.9 mikrohm), om man antager, att kurvan förlöpte rätlinigt även
under 0.90 4.
o hos härdat kolstål samt därur dragna slutsatser om mikro¬
strukturen.
Enlund fann i samband med sin kolprovning, att det sp. el. motstån¬
det icke följer en rät linie, som av Benedicks framhållits och för vilken
han även uppställde en formel, utan visar en höjd kurva upp till 0.90 & C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
