Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 11 - Om specifika elektriska ledningsmotståndet hos kolstål, av K. Amberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= GK
Martensit.
De här ovan relaterade strukturbeståndsdelarna bilda den för härdat
stål typiska nålformiga strukturen martensit. Denna i väl utbildad
form, är lik den Widmannstättenska (meteoritstrukturen), och torde den
strävan, de olika meteralen i martensiten hava att bilda en liknande
struktur, sökas just hos den Widmannstättenska. Martensiten består
alltså i kolstål;
1) under 0.90 Z C av ferrit och hardenit samt något austenit,
2) omkring 0.90 4 C av hardenit och austenit,
3) över 0.90 4 — 2.8 4 C av hardenit och austenit,
4) omkring 2.8 4 C och däröver av ren austenit, om härdnings
temperaturen varit tillräckligt hög.
Sammanfattning.
1. En jämförelse har gjorts mellan undersökningar av Enlund och
Gumlich. Hos glödgat kolstål befanns skillnaden mellan kornig och
lamellär perlit med i korngränserna utskilda cementet vid 1.10 4 C
vara 2.5 mikröhm pr cm,
2. De motståndsvärden på glödgat järn och stål, ur vilka Benedicks
erhöll sin s. k. ferronit, hava insatts i diagrammet. Av detta framgick
att kolets konstanta inverkan berodde på att i dessa under 0.90 4 C
fanns lamellär perlit och däröver kornig.
3. Genom extrapolation erhölls från kurvan för stål med kornig perlit
ett motstånd på karbiden av 32.5 mikrohm pr cm), vilket dock måste
tagas med reservation.
4. För det rena järnet erhölls ett motstånd av 9.9 mikrohm, vilket
väl överensstämmer med andras värden.
9. Motståndskurvan för järn med stigande kolhalt och dess avvikning
från en rät linie har ingående diskuterats, varav framgick, att denna
avvikning beror på att man under 0.90 4 OC har ferrit och hardenit
samt något austenit, omkring 0.90 Z C hardenit och en del austenit
och däröver hardenit och austenit i fullt härdade stål.
6. Genom extrapolation från Enlunds motstånd-temperaturkurvor har
erhållits ett värde av omkring 85 mikrohm pr cm? för y-järnet vid 0”.
7. Hardeniten har ansetts som maximilösligheten av kol i a-järn.
Litteraturförteckning.
C. Benedicks (1) Elektriska motståndet hos stål och rent järn. Jern
kontorets Annaler 1902.
C. Benedicks (3) Om elektriska ledningsmotståndet hos järnets och
andra metallers fasta lösningar. Jernkontorets Annaler 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
