Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 12 - Ett program för en på egna naturtillgångar grundad norrländsk järnindustri, av H. von Eckermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett program för en på egna naturtillgångar grundad
norrländsk järnindustri,
av
H. von ECKERMANN.
Allt sedan 1700-talet, då den svenska järnbruksrörelsen med sina 70
a 80000 tons årlig tackjärnsproduktion tog världsledningen, och
ända till i dag, då dess 700 a 800000 ton blott utgöra en hundradedel
av världsproduktionen, har densamma i stort sett varit förlagd till den
urgamla mellansvenska Bergslagen och dess malmfält.
Upptäckten av norrlandsgruvorna och deras öppnande för industrien
genom Riksgränsbanan har icke medfört någon väsentligare förskjutning
av järntillverkningen norrut, även om de två nya tackjärnsverken vid
Luleå och Porjus kunna betraktas såsom förebud för nya utvecklings¬
linier.
År 1907, vid tiden för statens inträdande som delägare i norrlands¬
gruvorna, framhöll överingeniör Brinell, att de då befintliga mellan¬
svenska järnverken till följd av de dyra malmfrakterna icke kunde an¬
tagas i större utsträckning komma att begagna norrlandsmalm, även¬
som att nya verk icke kunde baseras på denna malm med mindre än
att densamma kunde köpas billigare än till exportpriset. Men samtidigt
reserverade han sig för vad framtiden i form av teknisk och metallur¬
gisk utveckling knnde bära i sitt sköte, och för de nya möjligheter, som
härigenom kunde uppstå. Det dröjde icke heller många år innan norr¬
landsmalmens rening från fosfor genom anrikning samt den elektriska
tackjärnssmältningen gåvo upphov till de första norrbottensverken i
respektive Luleå och Porjus.
Under den diskussion, som under dessa senaste år förts i bergsmanna¬
kretsar angående järnindustriens framtidsutveckling, har med skärpa
gjorts gällande, att tackjärnsproduktionen väl kan och kanske måste i
vissa fall framgent förläggas till Norrland, medan förädlingsindustrien
— färskningsugnarna, valsverken, manufakturverken —, böra kvarbliva
30—200881. Jernkontorets Annaler 1920. Häft. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
