Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett program för en på egna naturtillgångar grundad norrländsk järnindustri, av H. von Eckermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
FINGER anger lönat SN EE
MARIS Se or RAR SR er RNE RENT
FLGTPEE Ios oe Nesa veta AR SNS EA SANNN RÖRS
men dessa utbytessiffror äro så vitt mig är bekant icke praktiskt ve¬
rifierade i industriell drift. |
Samtliga dessa biprodukter renas genom kokning med den ånga, som
erhålles ur avloppsgaserna från kraftmaskinerna, uppgående till 1.1 kg
150-gradig ånga om 4 atmosfärers tryck pr producerad kilowattimme.
Tackjärnsproduktion.
För produktion av tackjärn stå till förfogande 42 000 läster egna trä¬
kol, vilka på grund av flottning med åtföljande rensning av bark och
vurlakning» kunna anses såsom betydligt fosforrenare än de vanliga mil¬
brända skogskolen.
Tackjärnet framställes i elektriska ugnar, varvid med en förbrukning
av 22 hl pr ton tackjärn kunna produceras pr år ca 38000 ton tack¬
Järn. Härför krävas efter en tillverkning av tre ton pr hästkraftår ca
12600 hk, samt åtgå årligen 58 000 ton styckemalm och sintrad slig.
Den erhållna masugnsgasen, ca 2700 kbm pr timme, användes dels
till sintring av slig (vartill åtgår en försvinnande liten kvantitet), dels
till uppvärmning av mixers, götgropar och vällugnar i förädlingsverken.
Ståltillverkning.
Densamma grundas på tillvaratagande av den elektriska kraften och
fullständigt oberoende av utländskt bränsle.
Tackjärnet förfärskas i tvenne mixers om vardera 60 tons kapacitet,
vilka värmas (eldas) med masugngas, och vilka alltså sammanlagt rymma
ett dygns tackjärnsproduktion (110 tons), varefter slutraffineringen och
slutfärskningen utföres i elektriska ugnar. Därvid drives förfärsknin¬
gen icke endast enligt normal mixer-praxis till desulfurering och ned¬
sättning av kiselhalten, utan den utföres såsom en Talbotprocess, vid
vilken nedkolningen i varje fall genomföres så långt som medhinnes.
innan någon av de elektriska ugnarna står färdig att mottaga ny
charge. Då det här kommer att arbetas med ett fosforfattigt tackjärn,
bör »Talbotmixerns» produktionsförmåga bliva avsevärd.
Slutraffineringen i de elektriska ugnarna utföres förslagsvis hälften
sur och hälften basisk.
I den sura processen nedkolas den flytande insatsen med kvalitetskrot
och kvalitetmalm, — i den basiska med köpskrot och malm. Den först¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
