Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett program för en på egna naturtillgångar grundad norrländsk järnindustri, av H. von Eckermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
nämnda beräknas pr år förbruka utom 19000 ton tackjärn 7000 ton
kvalitetskrot, vilket tages från de egna förädlingsverken (sjunkhuvud,
billetsavklipp, valsavklipp), samt lämna 25 000 ton stålgöt.
Då varje sur charge, inklusive alla uppehåll för lagning m. m., bör
taga högst 4 timmar 20 minuter i medeltal samt antalet ugnsdygn pr
år förutsättes uppgå till 300, erhålles en chargekapacitet av 15 ton.
Ugnsantalet blir därför två, varav en i reserv.
I den basiska färskningsprocessen förbrukas alltså resten av tackjär¬
net, 19000 ton, varjämte årligen tillköpes 18000 ton skrot, varav er¬
hållas 36 000 ton stålgöt. På grund av köpskrotets sämre kvalitet och
eventuell fosforavslaggning måste vid processens genomförande en längre
tid beräknas, i all synnerhet som de högkoliga stålen huvudsakligen
tillverkas i de sura ugnarna och de basiska huvudsakligen komma att
arbeta på stål med Jägre kolhalter. Inklusive alla »döda» tider för lag¬
ning m. m. samt under förutsättning av 300 ugnsdygn erhålles därför
vid en chargetid av 6 timmar en chargekapacitet av 30 ton, varför
trenne femton-tons ugnar erfordras, varav en i reserv. Det erforderliga
köpskrotet anskaffas billigt längs kusterna av Östersjön och transpor¬
teras sjöledes lätt till förädlingsverket.
Stålverket kommer alltså att omfatta fem stycken 15-tons elektriska
stålugnar, vilka byggas förslagsvis enligt Rennerfelts multipelsystem med
författarens modifikation (Sv. Patent 41356), samt vardera med en reser¬
verad strömtillgång av 1200 kw, d. v. s. för hela anläggningen 3 600 kw.
Därmed är icke sagt att ugnarnas medelbelastning kommer att uppgå
till denna siffra, — säkert kommer den att bliva betydligt lägre, —
men det är oundgängligen nödvändigt, att ett tillräckligt kraftbelopp
motsvarande den högsta belastning, varmed ugnarna kunna tänkas
köras under någon kortare 1id, finnes reserverat, för att själva tillverk¬
ningsprocessen skall vara under god kontroll.
Vad själva ugnssystemet beträffar, skiljer det sig från den ursprung¬
liga Rennerfeltska multipelugnen (med fera serier av elektrodsystem)
därigenom att vid slutraffineringen för erhållande av en hetare slagg
med större slaggcirkulation ljusbågar kunna bildas, ej endast över ba¬
det utan även mellan elektroderna och stålbadet. Nedsmältningen och
färskningen 1 ugnen sker med värmetillförsel från de fritt brinnande
ljusbågarna, varefter sedan koket avstannat ljusbågsvärmet genom di¬
rekt kontakt med smältbadet koncentreras på vissa enstaka punkter och
därigenom underlättar en för deoxidationen och avsvavlingen fördelaktig
mer eller mindre automatisk karbidbildning.
ÅA vidstående fig. 2 visas dels ett diagram av en ugn försedd med 3
system av elektroder, bestående av vardera 2 horisontala och 2 verti¬
kala elektroder, kopplade till transformatorer på sådant sätt att fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
