Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett program för en på egna naturtillgångar grundad norrländsk järnindustri, av H. von Eckermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
huvudsakligen stöder sitt omdöme. Dessa försök hava företagits under
åren 1916 och 1917 med 1!/s4-tons Rennerfelts-ugnarna i Ljusne. En
fullständig redogörelse för hela undersökningen skulle i detta samman¬
hang föra för långt, men ovanstående tabellariska sammandrag tab. I över
fem av de viktigaste chargerna torde i huvudsak giva en bild av det
erhållna resultatet.
Vid hållfasthetsprovningen har materialet härdats på följande sätt.
Efter utglödgning en halv timme vid 850” C. har det fått avsvalna
i luft, samt därpå ånyo upphettats till 800", varifrån det härdats i
olja (visc. 45) och anlöpts till 550”.
Under färskningen förelåg inga svårigheter beträffande elektroderna,
då dessa genom det Rennerfeltska systemet kunna hållas högt över
badet under livligaste koket, varjämte chargerna förlöpte med en an¬
märkningsvärd likhet i såväl drift som resultat, såsom framgår av ta¬
bellerna.
Då strömåtgången för nedsmältning enbart av tackjärnet enligt di¬
rekta försök i medeltal befanns motsvara 185 kwt pr ton stål, kan
man alltså härur härleda följande strömförbrukning vid motsvarande
charger och flytande insats:
(CANS Ir ed Tees a He oe AD ALOIS be
»> ARE sad re! KR (ERT EN SER AL » >
» Nä Rs VG rd LE BO brer RR > »
> FÅR re erat ar sj öre ae ERAN SRA la KA » »
» OR ERL orA fR RA Ed A LAR Re SST ÄT as nr »
Då vid de relaterade försöken krafttillgången var knapp, i det ug¬
nen arbetade med en medelbelastning av 130 kw i stället för 175 kw,
torde det icke vara för lågt att vid 15-tonsugnar räkna med 300 kwt
pr ton färdigt stål, även för mjukt material.
Härtill kommer den vinst, som uppstår genom den föreslagna förfärsk¬
ningen, vilken särskilt vid de basiska ugnarna och de låga kolhalterna
helt enkelt måste sänka såväl raffineringstiden som strömförbrukningen
Det torde därför icke vara för djärvt, att vid den föreslagna tillverk¬
ningsmetoden räkna med strömförbrukningssiffror i gynnsamma fall
ända ned till 200 kwt pr ton, i vilket fall medelbelastningen på 15¬
tons ugnarna vid det exemplifierade verket skulle nedgå ända till 500
kw och den för stålverket reserverade strömtillgången (3 600 kw) i hög¬
konjunkturtider räcka att även hålla reserverna i gång.
Man har alltså med denna kombinerade »Talbot-elektriska» stålprocess
de vidaste gränser, inom vilka tillverkningen kan modifieras allt efter
behovet och det stål, som framställes. Skall högkoligt material pro¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
