Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Brytningssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
förvaltningen. Ja, gruvägarna umgås till och med — åtminstone del¬
vis — med tankar på att helt nedlägga driften vid Vintjärnsgruvorna.
Ej under då, att man fortfarande ser sig tvingad till stor försiktig¬
het vid brytningens anordnande och nödsakad att utarbeta sin bryt¬
ningsplan med hänsyn till saknaden av kraft och anordningar för ma¬
skinborrning, maskinell utfrakt, effektiv upptordring av berg och vatten
o. d. modernare inrättningar.
Under de sålunda givna förutsättningarna blir planen nu den att så
småningom koncentrera hela gruvbrytningen till den nyupptäckta och
nyligen öppnade Pipgruvan och där söka åstadkomma en fullt reguliär
pallbrytning. Genom att ordna sig så trodde man sig kunna uppnå
den tillsvidare bästa lösningen av brytningsproblemet i såväl tekniskt
som ekonomiskt hänseende. De äldre och djupare gruvorna med sina
delvis mera oregelbundna fyndigheter skulle få vila, tills den mellan
dem belägna delen av malmlagret blivit avsänkt till samma djup som
dessa. Berg- och vattenuppfordring kunde länge ske från relativt ringa
djup. Det under brytning liggande fältet skulle inskränkas till sin
utsträckning, så att abfraktevägsnnön längd begränsades; och brytnings¬
metoden skulle bliva sådan, att borrningen kunde ske så mycket som
möjligt under hand och således under föreliggande omständigheter bleve
så billig som möjligt, utan att därför, täck vare bergets ”fösthet och
förekomsten av ofyndiga mellanpartier, allt för mycket malm skulle be¬
höva vid brytningen uppoffras.
Svartnäsgruvan, Solgruvan, Försöket och Gammalgruvan, vilka den
ena efter den andra, huvudsakligen av andra orsaker, förut väsentligen
nedlagts, upptogos tillsvidare icke. Majorsgruvan nedlades och Öster¬
gruvan, som ännu en tid fick lämna sitt bidrag till årsbrytningen, lades
slutligen även till vila, sedan man, genom tillredning av Pipgruvan,
tillräckligt förvissat sig om att denna ensam kunde under den närmaste
framtiden fylla malmbehovet.
Sedan man sålunda bestämt sig för att söka komma ifrån den mera
komplicerade öppnarumsbrytningen, som hittills använts, och övergå till
reguliär pallorytning, kom frågan om uppfordringens ordnande helt
naturligt under omprövning. I Östergruvan hade man sedan gammalt
sitt donlägiga schakt på malmen och uppfordringsbanan däri fullt an¬
vändbar, och någon anledning fanns icke att här tillsvidare tänka på
någon förändring, isynnerhet som man var betänkt på att låta gruvan
vila under någon tid. Annat var förhållandet med Pipgruvan, där upp¬
fordringen ännu försiggick på en tämligen illa byggd bana i det mera
provisoriska, trånga schakt (Pipans schakt), med vilket fyndigheten
öppnats utefter donläget och där förbättrad uppfordringsanordning i
alla händelser var nödvändig. Här hade man nu att bestämma sig an¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
