Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
och utdelade ett bett var ett omisskännligt uttryck
för valpilska. Han liögg in tänderna i vristen och
foten, men så fick han en ny spark, och han gled
visserligen utför det sluttande däcket ner till
spygat-tet, men lians nålfina valptänder hade lämnat röda
spår efter sig på det svarta skinnet. Ännu vrålande
av raseri klättrade han tillbaka uppför den branta
sluttningen.
Lerumie övertygade sig med en ny sidoblick att
han var observerad och att det var farligt att gå till
överdrift. Man sprang utmed skylejtet för att rusa
utför kajuttrappan, men jerry högg sina vassa tänder
i hans vad. Jerry, som angrep blindt, och nu
sna-vade den svarte över honom och föll omkull,
medan vindstyrkan i seglen tilltog i detsamma, och
Lerumie, som förgäves sökte få fotfäste, slungades mot
de tre taggtrådsraderna vid läsidans reling.
De på däcket myllrande svarta gapskrattade, och
Jerry, vars ursinne var oförminskat, trodde nu, då
hans närmaste motståndare var ur spelet, att han
själv var föremål för de svartas åtlöje, vände sig
därför mot dem, anföll och sargade många av de
ben som togo till flykten för honom. De rusade
utför kajut- och skanstrapporna, sprungo ut på
bog-sprötet och klättrade upp i riggen, och där sutto de
överallt i luften som jättefåglar. Till sist var Jerry
herre på däcket, lian och besättningen, ty han hade
redan lärt sig skilja på den och de andra. Kapten
van Horn gav förtjust uttryck åt sin belåtenhet,
kallade Jerry till sig, klappade honom för att betyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
