Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
sin glada beundran. Sedan vände kaptenen sig till
sina många passagerare och ropade:
»Hör på, ni däruppe! Den här hunden är min.
En negerslyngel har misshandlat hunden — jo, jag
bedyrar — och den karlen skall få med mig att
göra! Men nu ska vi i alla fall låta honom sköta
om sitt ben. Jag skall ta hand om hunden, jag.
Förstår ni?
Och passagerarna, som ännu sutto uppflugna i
luften med glimmande svarta ögon och gnällande
läten sinsemellan, underkastade sig den vite mannens
dom. Till och med Lerumie, som fått flera
skråmor av taggtråden, gjorde inga ilskna miner och
mumlade inga hotelser. I stället — det framkallade
dånande skrattsalvor från hans kamrater och kom
kaptenens ögon att glittra spefullt — gned han sina
skråmor med varsamma fingrar och brummade: "Det
var då sannerligen cn överdängare till hund —!»
Jerry var alls icke elakt Liksom Biddy och
Terrence var han ondsint och oförskräckt; de
egenskaperna hörde till dem han ärvt. Och liksom Biddy
och Terrence var han förtjust i negerjakt, vilket
däremot berodde på hans uppfostran. Från sin
tidigaste barndom hade det ingått i hans undervisning.
Negrer voro negrer, men vita män voro gudar, och
det var de vita männen som hade lärt honom att
jaga negrer och hålla dem på deras underordnade
plats. Hela världen var i den vite mannens våld.
Negrerna — nåja, hade han inte alltid sett dem
tvungna att hålla sig på sin underordnade plats?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
