Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
kaptenen, som inte var sig lik och som var i
trångmål. Han ville till kaptenen. Han ville vara hos
honom, först och skarpt medvetet emedan han älskade
honom och för det andra och dunkelt känt emedan
han ville tjäna honom. Och i sin längtan efter
kaptenen, hjälplös och obekant med världen som han
var, jämrade han sig och tjöt ut sin smärta över
trappans öppning och var för naiv och okonstlad i
sin sorg för att hindras därifrån av någon vrede mot
negrerna på däck och därnere, vilka skrattade åt
honom och gjorde narr av honom.
Från trappans öppning till kajutgolvet var det sju
fot. Han hade blott för några timmar sedan
klättrat uppför den branta trappan, men det var omöjligt,
det visste han, att klättra utför den. Och ändå
vågade han sig på det till sist. Så omotståndlig var
hans hjärtas eggelse att komma till kaptenen till vad
pris som helst och så klar var hans instinkt om att
han ej kunde klättra utför trappan med huvudet före
och utan några gripställen för klor och fötter och
muskler, som ju voro möjliga vid en uppklättring,
att han ej gjorde något sådant försök. Han tog ett
språng dit ner, ett storartat och hjältemodigt hopp.
Han visste att han överträdde en livets lag, liksom
han visste att han kränkte ett tabu, om han kastade
sig i Meringe-lagunen, där de ohyggliga krokodilerna
summo. Den stora kärleken är alltid i stånd att ta
sig uttryck i självuppoffring. Och endast av kärlek,
ej av något mindre skäl, kunde Jerry ha gjort detta
språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>