Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Han föll på sidan och huvudet. Den första
stöten tog andedräkten ifrån honom, den andra
berövade honom medvetandet. Till och med i sitt
sanslösa tillstånd, medan han låg på sidan och kved,
gjorde han snabba, krampaktiga rörelser med benen,
som om han sprungit till kaptenen. Negrerna sågo
på och skrattade, och då han ej längre kved och
sprattlade med fotterna, fortforo de att skratta. De
voro födda i vildt tillstånd, hade levat i vildt
tillstånd i hela sitt liv och kände ej till något annat,
och därför var även deras sinne för humor i mån
därefter. För dem var åsynen av en sanslös och
kanske död valp någonting alldeles omotståndligt
komiskt.
Icke förr än den fjärde minuten pickat ut, fick
Jerry tillbaka medvetandet så att han kunde resa sig
och med skrevande ben och dimmiga ögon anpassa
sig efter Arangis rullning. Men med den första
glimten av medvetande vaknade den tanken att han måste
till kaptenen. De svarta? De räknades ej, så orolig
som han var och så hetsad av sin kärlek. Han
frågade ej efter de fnissande och grimaserande negrerna
som trängdes omkring honom och som, om han inte
stått under den fruktansvärde vite husbondens
beskydd, gärna skulle ha velat döda honom och äta
upp valpen, som tack vare den övning han redan fått
artade sig att bli en duktig negerjägare. Utan att
vända på huvudet eller blänga med ögonen, förnämt
visande dem alldeles öppet att han betraktade dem
som obefintliga, sprang han mot fören över kajut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
