Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
enda ställe på jorden de känt till före den dag för
tre år sedan, då de blivit sålda som slavar av sina
föräldrar, farbröder och hövdingar.
Ett smalt sund, knappt hundra yards bredt, utgjorde
inloppet till en lång och smal vik. Stranden var
lummig av mangroveträd och tät, tropisk växtlighet. Där
syntes inga hus eller människoboningar, men då van
Horn betraktade den täta djungeln, som var så nära,
visste han naturligtvis att tjogtals, kanske hundratals
par människoögon voro riktade på honom.
»Känner du lukten av dem, Jerry», sade han i
eggande ton.
Och Jerry reste ragg, i det han skällde på
mang-roveväggen, ty hans skarpa väderkorn hade redan
sagt honom att negrer gömde sig där.
»Om jag hade så fint väderkorn som han», sade
kaptenen till styrmannen, »skulle jag aldrig behöva
riskera att mista huvudet.»
Men Borckman svarade ej, fortfor vresigt att sköta
sina sysslor. Det var inte mycket vind på viken, och
Arangi gled långsamt in och fällde ankar på trettio
famnars djup. Vikens botten sluttade så brant från
stranden, att Arangis akter till och med på detta stora
djup endast befann sig hundra fot från
mangrove-träden.
Van Horn fortfor att kasta oroliga blickar på den
skogbevuxna stranden. Ty Su’u hade dåligt namn
om sig. Sedan Skonaren »Fair Hathaway», som
rekryterade arbetare för Queenslands plantage, tagits av
infödingarna och hela dess besättning blivit ihjälsla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
