Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
gen för femton år sedan, hade intet fartyg utom
Arangi vågat sig in till Su’u. Och de flesta vita
män klandrade van Horns dumdristighet att våga sig dit.
Långt uppe i bergen som reste sig många tusen
fot och kransades av passadvindsmoln, höjde sig
många signalrökar som tillkännagåvo fartygets
ankomst. Fjärran och när var Arangis ankomst känd,
men från den så närbelägna djungeln hördes endast
papegojornas skrik och kakadorornas snatter.
Valbåten, bemannad med sex av besättningen, lade
till vid fartygets sida, och de femto Su’umännen och
deras lådor lastades i den. Under segelduksskynken
på tofterna, nära till hands för roddarna, lågo fem
gevär. På däck stod en annan av besättningen med
bössan i hand och vaktade de andra vapnen.
Borckman hade hämtat upp sitt gevär för att
ögonblickligen kunna använda det. Van Horns bössa låg till
hands på aktertoften där han stod bredvid Tambi,
som styrde med en lång åra. Jerry uppgav ett
långdraget tjut och sträckte sig över relingen efter
kaptenen, som gjorde honom till viljes och lyfte ner
honom.
Den farliga platsen var i båten, ty det var nu föga
sannolikt att returnegrerna på Arangi skulle göra
myteri. Som de voro destinerade till Somo, No-ola,
Langa-Langa och det avsides belägna Malu, hyste de
en hälsosam fruktan för att de, om de förlorade sina
vita herrars beskydd, skulle bli uppätna av
Subborna, som skulle ha varit rädda för att bli uppätna
av folket i Somo, Langa-Langa och No-ola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
