Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
»Jag vilja komina ombord till er», föreslog Ishikola
ödmjukt
»Natten inte vara slut än», invände kaptenen, men
tilläde sedan som en eftergift gentemot den kända
regeln att besökande ej tas emot ombord efter
mörkrets inbrott: »Håll då båten långsides och kom
ombord.»
Van Horn hjälpte artigt den gamle mannen att
klättra över relingen, skreva över taggtråden och stiga
ner på däck. Ishikola var en smutsig gammal vilde.
En av hans »tambos» (tambos betyder »tabu» på
melanesiska och beche-de-mer) var att vatten aldrig
fick röra vid hans skinn. Han som bodde vid
havet och i ett land med tropiska skyfall undvek med
from fasa beröring med vatten. Aldrig sam eller
vadade han, och alltid sprang han under tak då det
kom en regnskur. Så var det ej med den övriga
stammen. Det var den särskilda tambo som ålagts
honom av djävulsdoktorerna. För andra av stammens
män var det tabu att äta haj eller att handskas med
sköldpaddor eller röra vid krokodiler eller fossila
lämningar av krokodiler eller att någonsin smutsas
av en kvinnas orena beröring eller se en kvinnas
skugga falla över deras väg.
Ishikola, vars tambo var vatten, var alltså täckt
med en skorpa av åratals smuts. Han var fjällig
som en spetälsk, och med vissnat ansikte och
hop-skrumpen av ålder haltade han ohyggligt efter ett
gammalt spjutsår i låret som tvingade honom att gå
starkt lutad. Men hans enda öga glittrade skarpt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
