Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
ondskefullt, och van Horn visste att det såg och
iakttog lika mycket som bägge hans ögon.
Van Horn skakade hand med honom — en ära
som han endast beviljade hövdingar — och gav
honom en vink att huka sig ned på däck bredvid den
skräckslagna flickan, som började darra igen då hon
påminde sig att hon en gång hört Ishikola bjuda fem
tjog mjölkrika kokosnötter för att få äta upp henne
till middag.
För att kunna känna igen honom längre fram
måste jerry nödvändigt lukta på denne obehaglige,
lin-kande, nakne och enögde gamle man. Och då han
nosat och lagt den särskilda lukten på minnet, måste
han morra för att sätta sig i respekt och få en
hastigt gillande blick från kaptenen.
»Präktig kai-kai, den hund», sade Ishikola. »Mig
giva halv famn musselmynt för den hund.»
För en valp var det ett ganska godt anbud, ty en
halv famn musselmynt hade samma värde som ett
halvt engelskt pund, två och en halv amerikansk
dollar eller ett halvt någorlunda stort fett svin.
»En famn musselmynt den hunden», avböjde van
Horn, ty han visste med sig att han ej skulle sälja
Jerry för hundra famnar eller för någon aldrig så
fabelaktig betalning från en svart, men han satte ett så
lågt pris över pari för att icke väcka misstankar bland
de svarta om hur högt han egentligen värderade
Bid-dys och Terrences guldpälsade son.
Ishikola förklarade sedan att flickan hade blivit
mycket magrare och att han som praktisk bedömare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
