Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Roddarna lydde ofrivilligt utan något kommando
från hövdingen eller sprätten, och kanoten sköt med
djupa, starka årtag in i det omgivande mörkret. Lika
hastigt drog van Horn sig tillbaka tio tolv yards på
däcket för att ingen på måfå avfyrad kula skulle träffa
honom. Han hukade sig ned och lyssnade efter
pla-sket av åror som blev allt avlägsnare.
»All right, Tambi», sade han lugnt. »Fortsätt nu
med musiken.»
Och medan »Den röda vingen» snörvlade fram
sin banala melodi, lade han sig ned med armbågen
stödd mot räcket, rökte sin cigarr och tryckte
smeksamt Jerry intill sig.
Medan han rökte såg han stjärnorna plötsligt
fördunklas av ett regnmoln som drev åt lovart eller det
håll som väl något så när motsvarade lovart. Han
väntade tills det skulle bli dags att skicka ner Tambi
med fonografen och märkte därvid att bushflickan
såg på honom med stel skräck. Han nickade med
halvslutna ögon och uppåtvändt ansikte och gjorde en
samtyckande åtbörd åt kajuttrappan till. Hon lydde
som en piskad hund, reste sig med svårighet,
började åter darra och såg sig oupphörligt om, alltjämt
lika rädd för den store vite husbonden som skulle
komma att äta upp henne en dag, det var hon
övertygad om. Van Horn kände sig helt bedrövad över
sin oförmåga att övertyga henne om sina goda
avsikter tvärsöver den seklernas avgrund som skiljde
dem åt, och hon smög sig bort till kajuttrappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
