Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
till och ger namnet »döden». Han hade sett
Borckman falla. Han hade hört Lerumie skjutas ned. Och
nu hörde han smällarna av gevär och skrik och tjut
av triumf och skräck.
Hjälplös, hängande i luften vid nackskinnet, skrek
och tjöt och storknade och hostade han, tills den
svarte med ovilja slängde handlöst ner honom på
kanotens botten. Han rusade upp och gjorde två
hopp, ett upp på kanotens reling och det andra,
förtvivlat, hopplöst och utan självbevarelseinstinkt, i
riktning mot Arangis reling.
Hans framfötter hamnade en yard under målet,
och han ramlade i sjön. Han kom upp, sam med
vild fart, sväljde och storknade av saltvatten, medan
han tjöt och skällde ut sin längtan att få komma
ombord till kaptenen.
Men en tolv års pojke i en annan kanot, som
hade åsett den svartes äventyr med Jerry, behandlade
honom nu helt ogenerat, i det han slog först
årbladet och sedan dess egg mot hans huvud, medan han
sam. Och medvetslöshetens mörker spred sig i hans
klara lilla av kärlek marterade hjärna, så att det var
en slankig och orörlig valp, som den svarta gossen
drog upp i sin kanot.
Under tiden, innan Lerumies spark förpassat Jerry
ner i vattnet, medan han ännu var i luften, hade van
Horn nere i Arangis kajuta i ett ljungande ögonblick
drabbats av döden. Icke för intet hade gamle Bashti
levat längst av alla stammens män och styrt visast
av hela den långa raden styresmän sedan Somos tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
