Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Om han varit mera gynnad av tid och rum, skulle
han mycket väl ha kunnat bli en Alexander, en
Napoleon eller en svart Kahehameha. Som det nu var,
spelade han sin roll utmärkt, storartat, i sitt
begränsade lilla kungarike på kusten av den mörka
kanni-balön Malaita.
Och en sådan roll! Med godmodigt lugn och
noggrant tillämpande sina rättigheter som hövding
hade han smålett mot van Horn, givit de unga
männen sin kungliga tillåtelse att förbinda sig till tre års
plantageslaveri och utkrävt sin andel av var och ens
förskottslön. Aora, som kunde kallas hans
premiärminister och skattmästare, hade mottagit tionden
genast då den utbetalades och stoppat ner den i stora
nätpåsar av kokosfibrer. Bakom Bashti, nedhukad
på kojens trälock, hade en spenslig och slätskinnad
tretton års flicka fläktat bort flugorna från hans
kungliga huvud med den kungliga flugviftan. Vid hans
fötter hade hans tre gamla hustrur suttit hopkrupna,
och den äldsta av dem, en tandlös och litet
gikt-bruten gumma, hade varje gång hon nickade räckt
honom en korg, flätad av palmblad.
Och alltjämt spetsande sina vaksamma gamla öron
efter det första hotande ljudet från däck, hade Bashti
nickat då och då och dykt ner med handen i den
framräckta korgen — än efter betelnötter och
kalkasken och det oundvikliga gröna bladet att svepa in
tuggbussen i, än efter tobak att stoppa i sin
pip-snugga eller tändstickor att tända pipan med, ty den
tycktes ej vilja brinna bra och slocknade ofta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>