Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
hjälplös och med bundna ben på sidan och såg den
flytande värld han varit bekant med så kort tid gå
upp i eld och rök.
Och vid skenet av branden delade gamle Bashti
ut bytet. Ingen av stammen var så ringa att han
ej fick något. Till och med de usla
busklandssla-varna, som hela tiden under sin fångenskap hade
varit rädda för att bli uppätna, fingo var sin lerpipa
och några tobaksstänger. Det mesta av
handelsvarorna, som ej delades ut, hade Bashti låtit bära upp
till sin egen stora halmkoja. Hela den präktiga
riggen magasinerades i de många kanothusen. Under
tiden sysslade djävulsdoktorerna i djävulshusen med
att behandla de många människoskallarna över
pyrande eld, ty utom besättningen fanns det minst ett
dussin No-ola-returnegrer och flera Malunegrer, som
van Horn ännu ej avlevererat.
Men alla dessa hade ej blivit dödade. Bashti hade
givit stränga order att intet massmord fick försiggå.
Det var icke för att han hade så godt hjärta. Det
var snarare därför att han hade så skarpt huvud.
Till sist skulle de ändå bli dödade. Bashti hade
aldrig sett is, visste ej att den fanns till och förstod
sig ej på frysmetoden. Det enda sätt han visste att
förvara kött var att hålla det vid liv. Och fångarna
inlogerades i det största kanothuset, ungkarlarnas
klubbhus, där ingen kvinna fick komma in vid
livsstraff och tortyr.
Bundna och surrade som höns eller svin kastades
de på det hårdtrampade golvet, under vilket kvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
