Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
levorna av döda hövdingar lågo begravna, och uppe
i taket hängde, insvepta i halmmattor, allt vad som
fanns kvar av Bashtis närmaste företrädare, bland
dem fadern, och så fingo de hänga under två hela
generationers tid. Den lilla magra flickan från
proviantrummet, som skulle ätas upp och för vilken
tabu *ej gällde, efter hon var dömd till kokgrytan,
kastades också bunden på detta golv tillsammans
med de många svarta som hade retats med henne
och gjort narr av henne för att van Horn velat göda
henne för att äta upp henne.
Och till detta kanothus fördes också Jerry och
slängdes till de andra på golvet. Agno, förste
djä-vulsdoktorn, hade snavat över honom på stranden,
och hade, trots protester från pojken som gjorde
anspråk på honom som sitt personliga fynd, befallt
att han skulle föras till kanothuset. Då han bars
förbi festdeltagarna, hade hans fina väderkorn sagt
honom vad festmåltiden bestod av. Och hur nytt
allt detta än var för honom, hade han morrat och
rest ragg och sprattlat för att bli fri från sina bojor.
I början, då han kastades in i kanothuset, hade han
också rest borst och morrat åt sina medfångar, ty
han förstod ej deras svåra belägenhet, och efter han
alltid blivit lärd att betrakta negrer som den eviga
fienden, ansåg han dem bära ansvaret för den
katastrof som drabbat Arangi och kaptenen.
Ty Jerry var bara en liten hund med en hunds
begränsning och mycket ung i denna värld. Men
han upphörde snart att ge uttryck åt sin vrede mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
