Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Härpå följde ett käbbel av människoröster, varav
Jerry ej förstod ett ord, fastän han uppfattade
meningen. Lamai var för honom och stod på hans
sida. Lamais mor var emot honom. Hon skrek
ilsket ut sin bestämda övertygelse att hennes son var
en fåne och värre än så, ty han hade varken en
fånes respekt eller hans enfaldiga omtanke för en av
arbete utsliten mor. Hon vädjade till den sovande
Lumoi som vaknade tung och däst, mumlade några
enkla ord på Somoaialekt som gingo ut på att
världen var härlig, att det var förtjusande att ha
hundvalpar och en förstfödd son, att han ännu aldrig
hade behövt svälta ihjäl och att fred och sömn voro
det bästa som kunde komma på en dödligs lott —
och till bevis därpå dök han åter ner i sömnens
fred, tryckte in näsan i armvecket och fortfor att
snarka med armen som kudde.
Men Lamai, med hårdnackat vresiga ögon och
trotsigt stampande fötter, övertygade sig om att allt
var klart till flykt bakom honom, i fall hans mor
rusade på honom, och släppte inte hundvalpen ifrån
sig. Till sist gick hon in igen för att sova, efter
en harang om vilken odåga Lamais far var.
Den ena tanken gav upphov åt den andra.
Lamai hade sett hur förvånande törstig Jerry var. Det
väckte den tanken att han kanske var lika hungrig.
Han lade därför torra grenar på de pyrande kol han
grävde ut ur askan på härden och gjorde upp en
stor eld. Då den flammade tillräckligt högt, lade
han in i den många stenar, som han tog från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
