Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
uppstaplad hög, allesamman svärtade av eld som
bevis på att de hade användts många gånger på detta
sätt. Sedan upptog han ur bäcken, gömd i en
flätad påse, kroppen av en fet skogsduva som han
fångat i går. Han svepte in duvan i gröna löv, lade
omkring henne de heta stenarna från elden och
betäckte duva och stenar med jord.
Då han om en stund tog fram duvan och
plockade av henne de svedda löven, gav hon ifrån sig
en så retande lukt att Jerry spetsade öronen ocn
hans näsborrar började skälva. Då gossen hade
slitit den ångande fågelkroppen i flera bitar och låtit
dem svalna, började Jerrys måltid, och den slutade
ej förr än den sista köttslamsan slitits och slickats
från benen och själva benen tuggats sönder och
sväljts. Och under hela måltiden kurtiserade Lamai
Jerry, gnolade sin lilla visa om och omigen och
klappade och smekte honom.
Stärkt av mat och dryck besvarade Jerry ej dessa
närmanden lika hjärtligt. Han var artig och tog emot
smekningarna på kroppen, men han var orolig,
lyssnade alltjämt efter avlägsna ljud och längtade att få
ge sig i väg. Det undgick ej gossen, som innan
han lade sig att sova band ändan av repet om Jerrys
hals stadigt fast omkring ett träd.
Efter att ha stretat emot repet en stund gav Jerry
tappt och somnade. Men han sov icke länge. Han
kunde ej komma loss från kaptenen. Han både
visste och inte visste att denne drabbats av en
ohjälplig olycka. Efter en stunds tyst gnäll och jämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>