Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
grep han sig an med att bearbeta repet med sina
vassa tänder tills det var avgnaget.
Då han blev fri, styrde han som en lössläppt duva
kursen blindt och direkt ner till stranden och det
salta vattnet, som Arangi hade plöjt under kommando
av kaptenen. Somo låg öde och dess invånare voro
försjunkna i sömn. Ingen störde honom därför då
han sprang utför de slingrande vägarna mellan de
många husen och förbi de oanständiga totemistiskt
heraldiska gavelprydnader där människoformer
snidade ur en enda trädstam voro inpassade i de
gapande käftarna av snidade hajar. Ty Somo hade
alltsedan sin grundläggares tid dyrkat hajguden och
saltvattengudomligheterna så väl som buskskogens,
träskens och bergets gudomligheter.
Jerry sprang åt höger tills han passerat vallen mot
havet och rusade ner till stranden. Ingen Arangi
syntes till på lagunens lugna yta. Rundt omkring
honom syntes spillror efter festen, och han kände
lukten av pyrande eld och bränt kött. Många av
festdeltagarna hade ej gjort sig besvär att gå hem
till sig, utan lågo rundt omkring på sanden i
morgonsolen, män, kvinnor och barn och hela familjer,
där de överraskats av sömnen.
Jerry satte sig ner vid vattenbrynet med
framföt-terna ute i vattnet, hans hjärta ville brista av
längtan efter kaptenen, och han stack upp nosen mot
solen och tjöt ut sin sorg, som hundar alltid ha gjort
allt sedan de kommo från de vilda skogarna och
slogo sig ned vid människornas eldar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
