Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
som en ispigg. Han stod närmast Bashti i makt
och hade i hela sitt liv känt sig bitter emedan han
ej var den mäktigaste. Han hyste ingen vänskap för
Jerry. Emedan han var rädd för Bashti, var han
rädd för att göra Jerry något illa.
Månader gingo, och Jerry fick sina bastanta nya
tänder och tilltog i vikt och storlek. Han blev så
pass bortskämd som det är möjligt för en hund.
Själv tabu lärde han sig snart att spela herre över
Somofolket och få sin vilja fram i allt. Ingen
vågade sig på honom med käppar eller stenar. Agno
hatade honom, det visste han, men han kom också
under fund med att Agno var rädd för honom och
ej skulle våga göra honom illa. Men Agno var en
kallblodig filosof och bidade sin tid; han var olik
Jerry däri att han hade mänskligt förutseende och
kunde avpassa sina handlingar efter invecklade syften.
Från stranden av lagunen, i vars vatten Jerry
aldrig vågade sig ut, ihågkommande den krokodiltabu
han lärt sig i Meringe, strövade han omkring till de
avlägsna busklandsbyarna på Bashtis område. Alla
veko undan för honom. Alla gåvo honom mat, då
han ville ha mat. Ty han var tabu, och han kunde
strafflöst förgripa sig på deras sovmattor eller
matkalebasser. Han kunde bete sig hur despotiskt han
hade lust och vara oanständigt fräck, och det fanns
ingen som vågade säga nej till honom. Bashti hade
också skickat bud att om Jerry blev anfallen av de
fullväxta negerhundarna, var det Somofolkets
skyldighet att ta hans parti och sparka, slå och kasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
