Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
sten på negerhundarna. Så fingo hans egna fyrbenta
kusiner göra en smärtsam erfarenhet av att han var
oangriplig.
Och Jerry frodades. Han skulle ha kunnat bli
fet ända till slöhet, om han inte haft sin nervösa
livlighet och sin omättliga, ivriga nyfikenhet. Med
sin frihet att betrakta hela Somo som sitt strövade
han omkring överallt, gjorde bekantskap med dess
gränser och vanorna hos de vilda varelser som levde
i dess träsk och skogar och ej erkände hans tabu.
Han hade många äventyr. Han utkämpade två
drabbningar med skogsråttorna som voro nästan lika
stora som han och som, erfarna och vilda och hårdt
ansatta som de voro, slogos med honom så som
ingen hade slagits med honom förr. Den första hade
han dödat utan tanke på att det var en gammal klen
råtta. Den andra, som var på höjden av sin styrka,
hade tuktat honom så att han kröp tillbaka, sjuk och
svag, till djävulsdoktorns hus, där han i en hel vecka
under de torkade dödsemblemen slickade sina sår
och långsamt återfick liv och hälsa.
Han smög sig på sjökon och njöt av att jaga
denna enfaldiga och rädda varelse på flykten genom
plötsliga vilda angrepp som han endast företog sig
av lust att skrämma, men som eggade honom och
roade honom i medvetandet att det var ett lyckat
puts. Han jagade de tropiska, aldrig flyttande
änderna från deras listigt gömda nästen, smög
försiktigt fram mellan krokodilerna som hasat sig upp ur
vattnet för att sova, och kröp in under djungeltaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
