Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1%
eisdast fråjade efter rörelse oeh styrka ©ch närde
rörelsen och styrkan ur festmåltidens kalebasser.
Men Jerrys sorg övergick till vrede. Han gick
styvbent till anfall, visade tänderna och morrade,
medan håret reste sig och gick i vågor på hans
nacke och rygg. Och han riktade ej sitt anfall mot
kaptenens huvud, föremålet för hans kärlek, utan mot
Bashti som höll huvudet i sitt knä. Liksom den
vilda vargen på höglandets betesmarker anfaller stoet
med den nyfödda fölungen, så anföll Jerry Bashti.
Och Bashti, som aldrig i hela sitt långa liv varit
rädd för döden och som hade skrattat som åt ett
lustigt skämt då hans pekfinger strukit med i det
flintlåspistolen sprang, smålog muntert för sig själv,
ty hans munterhet var intellektuell, framkallad av
beundran för denne halvväxte valp som han slog på
nosen med en kort käpp av hårdt trä och tvingade
att hålla sig på avstånd. Hur många gånger Jerry
än rusde på honom mötte han anfallet med käppen
och skrattade högt, ty han förstod valpens mod och
förvånade sig över naturens enfald som tvingade
honom att oupphörligt utsätta sin nos för käppens slag
och drev honom att, förtvivlad vid minnet av en
död man, om och omigen uthärda smärtan av
käpp-rappen.
Detta var också liv, tänkte Bashti, medan han
skickligt drev ifrån sig den tjutande valpen. Det var
fyr-bent liv, ungt och dåraktigt och hetsigt, eldat av
hjärtats känslor, det liknade vilken ung man som
helst som i skymningen bestormade sin kvinna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>