Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
kärlek eller kämpade på liv och död med en annan
ung man på grund av lidelse, sårad stolthet eller
korsade planer. Han förstod att lika väl som i van
Horns eller någon annan mans döda huvud måste
tillvarons nyckel, gåtans lösning, finnas hos denne
levande valp.
Han fortfor att driva bort Jerry med slag på
nosen och förvånade sig över hårdnackenheten hos
detta livskraftiga något inom honom som tvingade
honom att alltjämt rusa emot käppen som gjorde
honom illa och drev honom tillbaka. Han visste att
det var ungdomens tapperhet och rörlighet, styrka
och oresonlighet, och han beundrade den sorgset och
avundades den och skulle gärna ha bytt sig till den
mot all sin magra, gråa visdom, om det funnis
någon möjlighet.
»Det där är då sannerligen en pampig hund»
skulle han ha sagt på van Horns språk. 1 stället
tänkte han på beche-de-mer-språket, som han var lik*
hemmastadd i som i sitt eget Somospråk:
»Den hund han icke rädd för mej.»
Men den äldste tröttnade först på leken, och Bashti
gjorde slut på den genom att slå till Jerry så hårdt
bakom örat att han föll till golvet sanslös. Åsynen
av valpen, som nyss varit så livlig och ursinnig och
ögonblicket därefter låg som död, satte åter fart i
Bashtis filosoferande fantasi. Käppen hade med ett
enda hårdt slag åstadkommit denna verkan. Vart
hade valpens vrede och förnuft tagit vägen? Var
detta allt, en »pånas låga som kunde släckas ax min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
