Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Bägge upprepade detta för varje ny granat, och dessa
åstadkommo visserligen ej ännu värre dunder, men
de exploderade på närmare håll i djungeln. Och
Nalasu, som hade levat ett långt liv oförfärad midt
ibland faror som han känt till, var bestämd att dö
som en pultron av fruktan för det okända, den på
kemisk väg utslungade projektilen från de vita
härskarna. Då de fallande granaterna exploderade på
allt närmare och närmare håll, förlorade han helt
och hållet den smula självbehärskning han hade kvar.
Han greps av en så panisk skräck att han mycket
väl skulle ha kunnat bita ådrorna av sig och tjuta.
Med ett vansinnigt skri sprang han upp och in i
huset som om dess halmtak verkligen kunnat skydda
hans huvud för så väldiga projektiler. Han törnade
emot dörrposten, och innan Jerry hann fram till
honom, snurrade han rundt i en halvcirkel, och midt
på golvet fick han nästa granat rakt i huvudet på
sig.
Jerry hade just hunnit till dörren då granaten
exploderade. Huset rök i spillror och Nalasu likaså.
I dörren fattades Jerry av luftdraget från explosionen
och slungades ett långt stycke bort. Allt kom i
samma bråkdel av ett ögonblick, — jordbävning, orkan,
vulkanisk eruption, himlens dån och en elektrisk
ljungande vigg från molnen —, och han förlorade
sansen.
Han hade ingen aning om hur länge han låg där.
Det gick fem minuter innan hans ben gjorde sina
första krampaktiga rörelser, och då han reste sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
