Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
svårighet och stod där och gungade av och an, hade
han ingen föreställning om tidens flykt. Han tänkte
inte alls på tid. Hans egen idé, som nu drev
honom till omedveten handling, var att han för mindre
än en sekund sedan träffats av ett förfärligt slag,
oberäkneligt många gånger våldsammare än ett
käpp-rapp från en neger.
Hans strupe och lungor fylldes av den stinkande
och kvävande röken, hans näsborrar med jord och
damm han frustade och fnös, rusade omkring,
ramlade omkull som en drucken, gjorde ett luftsprång,
ragglade på bakbenen, gned nosen med framtassarna
med huvudet nedböjt mellan frambenen och strök
till och med sin nos mot marken. Han hade ingen
tanke på annat än att bli kvitt den skärande smärtan
i nos och mun och få luft i sina lungor.
Genom ett underverk hade han undgått att träffas
av de flygande järnspillrorna och tack vare sitt starka
hjärta hade han ej blivit dödad av lufttrycket. Icke
förr än efter fem minuter, varunder han burit sig åt
som en nackad kyckling, kunde han åter finna livet
uthärdligt. Den värsta kvävningen och plågan var
över, och fastän han ännu var matt och yr i
huvudet, sprang han åt det håll där Nalasus hus legat.
Men där fanns intet hus och ingen Nalasu — endast
en hoprörd hög spillror efter bägge.
Medan granaterna fortforo att braka och explodera
än nära, än på långt håll, undersökte Jerry vad som
hade händt. Lika säkert som att huset var borta
var också Nalasu borta. Bägge hade slukats av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
