Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
språk som Jerry ej förstod. Dess ord och uttryck
lågo utanför hans fattningsområde. Men han
förstod att det låg en befallning däri, ty den vite guden
i vitt och guld, som nästan hade smekt honom,
drog hastigt tillbaka sin hand. Denne gud styvnade
till i en blink, pekade framåt däcket och hänvisade
honom med några uppmuntrande ljud, vilkas
mening Jerry endast kunde gissa sig till, till den
person som hade sagt i befallande ton:
»Var god och skicka honom till mig, kapten
Winters.»
Jerry vrickade på kroppen av förtjusning över att
få lyda och skulle beredvilligt ha räckt fram
huvudet mot hennes framräckta hands smekning, om icke
hennes underliga utseende hade avskräckt honom.
Han hejdade sig midt i sin framryckning, visade
tänderna och drog sig morrande tillbaka från
hennes för vinden flaxande kjol. De enda
människohonor han känt till voro nakna Marys. Denna kjol,
som fladdrade för vinden som ett segel, påminde
honom om Arangis hotande storsegel, då det
gnisslande och dånande glidit fram över hans huvud.
De ljud hennes mun gav ifrån sig voro milda och
inställsamma, men den förfärliga kjolen flaxade ännu
för brisen.
»Du löjliga hund», skrattade hon. »Jag ämnar
inte bita dig »
Men hennes man sträckte ut en barsk och säker
hand och drog honom till sig. Och Jerry vrängde
och svängde på sig i extas över gudens smekning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
