Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Det var verkligen sång. Begåvad för allt slags
tal lärde han sig hastigt att dämpa och mildra sitt
tjut tills det blev mjukt och guldklart. Han kunde
också låta det dö bort nästan i en viskning, stiga
och sjunka, påskyndas och dragas ut i takt och
harmoni med hennes egen röst.
Jerry njöt av sången ungefär som en opieätare
njuter av sina drömmar. Ty han drömde dimmiga,
formlösa drömmar, vaken och med vidöppna ögon,
med kvinnogudens hår i en svagt doftande sky
omkring sig, medan hennes röst klagade liksom hans
och hans medvetande drunknade i den dröm om ett
annorstädes som sången framkallade hos honom och
som var själva sången. Han greps av vemodiga
minnen om en sorg som varit glömd så länge att
den ej längre var någon sorg. Den fyllde honom
snarare med en ljuv melankoli, kom honom att sväva
upp från Ariel (som låg för ankar på någon
koralllagun) till ett overkligt Annorstädes.
Vid sådana tillfällen såg han syner. 1 kvällens
kyliga mörker tyckte han att han satt på en kal höjd
och lät sitt tjut stiga upp till stjärnorna, och ur
mörkret långt borta i fjärran besvarades det av ett annat
tjut. Nära och fjärran stämde andra röster in, tills
natten genljöd av hans släktes klagan. Ty det var
hans eget släkte. Utan att veta det kände han igen
dessa kamrater från landet Annorstädes.
Då Nalasu lärde honom voff-voff-språket, hade han
principiellt vädjat till hans intelligens; men Villa vände
sig omedvetet till hans hjärta, hans nedärvda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
