Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
en mandråpare med vassa huggtänder, färdig att
sarga och döda.
Jerry ämnade anfalla så snart han krupit
tillräckligt nära. Han hade glömt Ariels tabu mot
negerjakt. I detta ögonblick hade den ingen plats i hans
medvetande. Allt vad han visste var att något ondt
hotade mannen och kvinnan och att denne neger
var den som skulle åstadkomma detta onda.
Så mycket hade Jerry vunnit på sin fiende, att då
den svarte åter ämnade skjuta, insåg Jerry sig vara
tillräckligt nära för att anfalla. Bössan hade lyfts
till axeln, då han tog sitt språng. Han sprang lika
ljudlöst som fort, och offret visste av ingenting förr
än Jerrys kropp, med en fart som en projektils,
dun-sade emot hans egen midt emellan axelbladen. I
detsamma rände hans tänder in nere i nacken men
för långt ner i de tjocka axelmusklerna för att
kunna träffa ryggmärgen.
I första överraskningen rörde den svartes finger
vid trycket och hans strupe uppgav ett hemskt skrik.
Slungad framstupa rullade han om i handgemäng
med Jerry, som högg honom i kinden och käken
och sargade ett öra, ty en irländsk terrier gör många
och hastiga bett hellre än att bita sig fast som en
bulldogg.
Då Harley Kennan med pistolen i handen och
naken som Adam kom fram till platsen, fann han
hunden och karlen fasthakade vid varandra och
inbegripna i så ursinnig strid att skogsmyllan rök om
dem. Med ansiktet forsande av blod sökte den svarte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
