Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Vid första åsynen av den underlige svarte som
uppenbarade sig nära gölen väcktes Jerrys misstankar.
Han betedde sig ej som en vanlig svart, utan onda
avsikter, skulle bete sig. I stället bar han sig åt som
en som lurade på att göra ondt. Han hukade sig
ned på djungelmarken och tittade fram bakom en
trädstam. Jerry reste ragg och hukade ned sig även
han, medan han väntade.
En gång lyfte den svarte sitt gevär halvvägs upp
till axeln, men efter en ny stänkscen med åtföljande
skratt flyttade sig tydligen hans intet ondt anande
offer ur synhåll för honom. Hans bössa var ingen
gammalmodig Snider utan en modern repeterande
Winchester, och han tycktes vara van att fyra av
den från axeln i stället för från höften, som de flesta
malaitaner brukade.
Icke nöjd med sin plats vid trädet sänkte han sin
bössa och kröp närmare gölen. Jerry hukade ned
sig ännu mera och följde efter. Han kröp så tätt
intill marken att hans horisontelt framsträckta huvud
var mycket lägre än hans bog som stack upp
besynnerligt och var den högsta delen af hans kropp.
Då den svarte stannade, stannade Jerry också som
förstenad. Då den svarte rörde sig, rörde han sig
också, men fortare, så att avståndet minskades mellan
dem. Och hela tiden gick hans resta ragg i vågor
av ilska. Nu var han ingen Guldvovv med
slätstrukna öron och skrattande mun i famnen på
kvinno-guden, ingen Sing Song Silly som sjöng gamla
minnen i molnet av hennes hår/ utan en fyrbent kämpe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
