Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hos skolmästarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, sanningen att säga, var det nog så, att de flesta voro
alldeles nöjda med vad de fingo höra. De visste, att det,
som prästen läste upp för dem, var Guds ord, och därför
tyckte de, att det var vackert. Det var blott skolmästarn och
en och annan av de gamla, betänksamma bönderna, som
stundom sade till varandra:
— Den här prästen har egentligen endast en predikan.
Han talar bara om Guds försyn och om hur Gud styr. Det
går an, så länge sekteristerna håller sig härifrån. Ty denna
fästningen är illa försvarad och skulle falla vid första stöt.
Det förhöll sig verkligen så, att de kringresande
predikanterna alltid drogo förbi socknen. Det tjänade ingenting till
att fara dit, brukade de säga. Folket där ville inte veta av
någon väckelse. Alla de kringresande, såväl som de väckta
i grannsocknarna, höllo också de gamla Ingmarssönerna
och deras sockenbor för stora syndare, och när de hörde
klockorna från deras kyrka, sade de, att de ringde på detta
sätt: "Sov i era synder! Sov i era synder!"
Alla i församlingen, både stora och små, blevo oerhört
förargade, när de fingo veta, att folk talade på detta sätt
om deras klockor. De visste ju, att ingen av sockenfolket
försummade att läsa sitt fadervår, när kyrkklockorna ringde.
Och att varje eftermiddag, då sexringningen ljöd, avstannade
allt arbete både inne och ute, männen lyfte på hatten,
kvinnorna nego, och alla stodo stilla så lång stund, som
åtgår för att utsäga Herrans bön. Alla, som hade levat i den
där socknen, måste också erkänna, att de aldrig hade tyckt
Gud vara så väldig och så hedrad, som när de om
sommarkvällarna sågo liarna hejdade och plogarna stannade mitt
i fåran och sädeslasset lämnat mitt i avlastningen bara för
ett par klämtslag. Det var, som om folket visste, att Vår
Herre just då svävade fram över socknen på en aftonsky,
stor och väldig och god och utsående välsignelse över hela
bygden.
I den där församlingen hade de ännu inte skaffat sig
någon skollärare, som hade genomgått seminarium, utan de
hade en gammaldags skolmästare, som bara var en självlärd
bonde. Denne var en duktig man, som ensam kunde läsa med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
