Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Hellgum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syn på elden, som brann där. Hon skrek till av glädje, kröp
och sprang fram mot den, allt vad hon orkade.
Karin ropade henne tillbaka, men barnet lydde inte. Det
arbetade för att komma upp i spisen, ramlade ner ett par
gånger, men nådde äntligen upp på spishällen, där elden
brann.
— Gud hjälpe mig, Gud hjälpe mig! sade Karin. Hon
började ropa högt, fastän hon visste, att ingen människa
fanns i närheten.
Flickan lutade sig skrattande fram mot elden. Då ramlade
ett brinnande vedträ ner ur brasan och föll på hennes gula
kolt.
Med detsamma stod Karin upprätt på golvet, sprang fram
till spisen och ryckte till sig barnet.
Inte förrän hon hade fått skaka bort alla gnistor och kol
och synat flickan och funnit henne oskadad, besinnade hon
vad som hade hänt. Att hon stod på sina ben, att hon hade
gått, att hon kunde gå allt fortfarande!
Karin erfor den största själsskakning, som hon hade känt
i sitt liv, och på samma gång den största lycka.
Hon kände, att hon stod under Guds särskilda vård och
styrelse, och en helig Guds man hade han sänt inom hennes
dörrar för att hjälpa och hela henne.
Under dessa dagar stod Hellgum ofta på den lilla
förstubron utanför Stark Ingmars stuga och såg neråt nejden.
Det där landet han blickade ut över blev grannare dag för
dag. Hela marken var gul, och alla lövträd voro klart röda
eller klart gula. Här och där vajade en hel lövskog, så
skimrande som ett svallande hav av guld. Överallt i de
granskogsklädda höjdernas mörker såg man gula stänk, som
härrörde från lövträd, vilka hade förirrat sig in bland
barrträden.
Så, som en ringa grå stuga kan lysa och stråla, när den
har fattat eld, så flammade detta fattiga svenska landskap
upp till en sällspord prakt. Allt var så gult och så underbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
