Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - "Vi ska mötas en gång"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade levat i kolonien, hade hon helt visst inte älskat någon
annan än honom, som hon hade väntat på Oljoberget. Och
när hon nu kom ut i världen igen, skulle kanske den gamla
kärleken till Ingmar vakna upp hos henne. Och om så skulle
hända, vore det väl bättre, att han gifte sig med henne och
försökte att göra henne lycklig, än att ständigt gå och längta
efter en, som aldrig mer kunde bli hans.
Men fastän han försökte att strida med sig själv på detta
sätt, så tilltog den inre motviljan, som plågade honom, allt
mer och mer. Där han satt med förbundna ögon, såg han
ständigt hustrun framför sig. "Det syns, att det är henne jag
hör samman med", tänkte han. "Det finns ingen annan, som
har någon makt över mig."
"Jag vet vad det var, som gjorde, att jag vågade mig på
detta företaget", fortfor han. "Det var därför, att jag ville
vara lika duktig som far. Liksom han förde hem mor från
fängelset, så tänkte jag föra hem Gertrud från Jerusalem.
Men jag förstår nu, att det inte kan gå för mig som för far.
Jag kommer till korta, jag, därför att jag inte har ett så
trofast hjärta som han."
Mot aftonen kom äntligen Gabriel in till Ingmar. Han
stannade nere vid dörren, som om det var hans mening att
genast gå sin väg.
— Jag hör, att du har frågat efter mig, sade han.
— Ja, sade Ingmar, det är så, att jag ska resa min väg.
— Jag vet, att det nu är avgjort, svarade Gabriel helt kort.
Ingmar satt med förband över båda ögonen. Han vände
huvudet åt det håll, där Gabriel stod, som hade han önskat
se honom.
— Det låter, som om du skulle ha bråttom, sade han.
— Jag har allt en hel del att ställa med. Gabriel tog
ett steg mot dörren.
— Det var eljest något, som jag ville fråga dig om.
Gabriel kom tillbaka inåt rummet, och Ingmar återtog:
— Jag undrar om du, Gabriel, skulle ha så mycket emot
att fara hem på en månad eller två. Jag tror allt, att din
far skulle bli glad att få se dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
