Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Hemmet i Nazareth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samfund, med hvars nedsättande af äktenskapet
och overksamma lif evangelierna icke hysa
några sympatier, och på hvilket vår frälsare
i sina tal heller aldrig häntydde, om icke
på de ställen, der han tadlar, att någre
afhålla sig från att smörja sina ansigten,
när de fasta, eller att somlige sätta sitt ljus
under en skäppa. — Eller månne från Philo
och de alexandrinske judarne? Philo var
visserligen en god man och stor tänkare och
en samtida med Kristus[1], men äfven om
hans namn varit kändt — hvilket är i hög
grad tvifvelaktigt — i en så aflägsen
landsbygd som Galileen, skulle det vara hardt
när omöjligt att bland verldens alla
filosofiska system finna något, som med Jesu lära
mindre öfverensstämde än den mystiska
teosofi, det allegoriserande öfverdåd, som
utmärker i fråga varande alexandrinske vises
skrifter. — Eller månne slutligen från Hillel
och Schammai? Man skulle kanske kunna
vara benägen att sluta dertill af den
omständigheten, att på ett par ställen i
evangelierna tämligen klara häntydningar göras
på tvistefrågor, som afhandlades i desses
skolor, eller på grundsatser, som af dem
förfäktades. Men förgätas må icke, dels att de
bästa af dessa grundsatser tillhörde sådana
allmänna sanningar, om hvilka Guds ande i
alla tider undervisat menniskorna, dels att,
så vidt vi rätt känna Hillel och Schammai,
de i allt väsentligt stodo på fariseisk
ståndpunkt, yrkande i likhet med desse på den
levitiska ceremoniallagens stränga efterlefnad
och derigenom bevisande sig vara en helt
annan andas barn, än Jesus var. Den skola,
i hvilken vår frälsare blef undervisad, var
icke någon af de skriftlärdes skolor utan
en skola, der han lärde sig helig lydnad,
stilla förnöjsamhet, obefläckad renhet och
lust till oförtrutet arbete. Den visdom, han
inhemtade, var icke rabbinismens, som är
rik på barnsliga fantasier men fattig på
stora, fruktbärande tankar, utan Guds egen,
som fans utom honom i bibeln, i naturen
och i lifvet, och som fans inom honom,
skrifven på hjertats taflor af kött.
Den uppfostran, som kom en judisk gosse
af de fattigare samhällsklasserna till del, var
hufvudsakligen inskränkt till studiet af den
heliga skrift och inhemtandet af sedelärans
föreskrifter[2], och hans föräldrar voro enligt
regeln hans enda lärare. Vi kunna svårligen
betvifla, att barnet Jesus af Josef och Maria
fick lära sig att läsa »schema» (5 Mos. 6: 4)
och »hallel» (Ps. 114-118) och de
lättfattligare delarne af dessa heliga böcker,
öfver hvilka hans gudomliga visdom sedan
skulle sprida ett så klart och herligt ljus.
Men Jesu kunskap omfattade tydligen
mera än detta.
Skrifkonsten var ingalunda allmän den
tiden i österlandet, likasom den icke heller
ännu här är det, men af den häntydning på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
