Jesu Lif / 151-152 (1878) Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Frestelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en yttre mensklig förklädnad eller i en tyst,
osynlig ingifvelse — vi veta det icke och
tilltro oss icke heller att någonsin kunna
komma till full och afgörande visshet i denna
sak. Vi nöja oss med att steg för steg följa
den enkla evangeliska berättelsen, upptagande
dess uttryckssätt; vi inlåta oss icke på den
frågan, huru vida dessa äro att förstå efter
bokstafven eller mer eller mindre allegoriskt;
vårt syfte är fast hellre att påpeka de
lärdomar för vårt lif, som vi kunna hemta af
denna berättelse; om dem kunna lyckligtvis
bland en sund bibeltolknings målsmän inga
väsentligen skiljaktiga meningar uppstå.

43. Brödlikt fossil (Septarium)

»Är du Guds son, så säg, att dessa stenar
varda bröd.» Så talade frestaren först. Jesus
var hungrig, och »dessa stenar» voro kan
hända sådana kiselbildningar, der och hvar
kända under namn af lapides judaici, hvilka
till sin skapnad hafva en förvillande likhet
med små bröd, och hvilka i legenden gå och
gälla för att vara petrificeringar af frukter
från »slättens städer». Hungern kännes alltid
svårare, när den eggas genom intrycken af
en liflig inbillningskrafts föreställningar, och
om det nämda antagandet om stenarnes
utseende eger någon grund, torde väl åsynen
af dessa stenar hafva gifvit en ökad styrka
åt frestelsen.

Det kan icke gifvas något säkrare bevis
på denna berättelses äkthet och gudomliga
ursprung än den djupa sanning och typiska
allmängiltighet, som här utmärker hvarje
frestelse. Icke allenast äro de fullkomligt
olika alla andra berättelser om frestelser,
som skulle hafva vederfarits framstående
helgon, utan det finnes i den evangeliska
berättelsen nedlagd en sådan hög vishet, och
uppfattningens originalitet är så stor, att
hvarje möjlighet att här tänka på ett den
menskliga diktande fantasiens verk synes
afskuren.

Den första frestelsen gällde de kroppsliga
sinnena — behofvet af mat — den lägre
natur, som menniskan har gemensam med
djuren. Men långt ifrån att komma i någon
grof eller oförtäckt på de yttre sinnena
verkande form, framträdde den tvärt om dold
bakom tusen af de finaste trådar väfda slöjor.
Israel hade ju också till sin förödmjukelse
lidit hunger i öknen, men der i sin stora nöd
blifvit spisad af Gud med manna, hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>