Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Skådeplatsen för Kristi offentliga verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som här lysa oss till mötes, gifva denna lilla
slätt »utseendet af en smaragd». Det
ingick tvifvelsutan till någon del uti Kristi
gudomliga plan, att hans verksamhet här på
jorden skulle begynna i en så skön nejd,
och att det goda budskap, han kom att
förkunna menniskorna om hvad som rörde deras
frid och hopp för tid och evighet, skulle
först utgå öfver höjder och dalar, som voro
utmärkta för en sällspordt intagande
fägring. Det landskap, som här utbreder sig
för våra blickar, har icke uti sig något
glänsande praktfullt eller öfverväldigande
storslaget, icke någonting af detta förfärande
majestät, som griper oss vid åsynen af
söderns vulkaner eller nordens isberg; men
dess grönskande ängar och stilla vatten,
dess fogelsång och blomsterdoft lämpade sig
så väl för att symbolisera ett enkelt och
okonstladt menskligt lif, sådant detta i
allmänhet framflyter, oberördt af de stora
stormarne på de höga bergen och egande inom
sig rika källor af vederqvickelse och glädje,
hvilka likasom regnet och solskenet Gud
låter komma alla menniskor till del.
Hvad den resande får se, då han hinner
upp ur »dufvornas dal» (Wady Hammâm)
och kastar sin första spejande blick öfver
det landskap, som nu framträder, är en liten
insjö, 1 mil bred och något öfver två mil
lång och påminnande till formen om en
cittra[1]. På den östra eller längst bort
belägna sidan om sjön löper utmed vattnet en
tämligen bred grön landremsa[2], och bortom
den reser sig till en höjd af 900 fot öfver
vattenspegeln en rad af ödsliga
klyftuppfyllda kullar utan träd eller byar och
saknande hvarje spår af odling; det var hit,
som vår frälsare ofta drog sig tillbaka, när
han, trött af dagens ansträngande arbete,
sökte hvila och vederqvickelse i ensamheten
under umgänget med Gud. Sjön med dess
glittrande, kristallklara vatten, omgifvet af
en doftande krans af blommande nerier,
mellan hvilkas gröna blad man ser en otalig
mängd af isfoglar störta sig ned öfver fiskarne,
som glänsa i vattenbrynet, ligger nederst i
en stor inskärning eller bassin i jordens yta
mer än 500 fot under Medelhafvets yta[3].
Häraf förklaras dalens brännande och
enerverande hetta; men häraf förklaras ock den
rika skiftningen i dess löfverk, dess
jordmåns bördighet, dess floras yppighet och de
ymniga skördarne, som här mogna en
månad tidigare, än de göra annorstädes,
äfvensom det ansenliga antal af bäckar, som rinna
ned utför kullarne i sjön. Stränderna äro
nu öde. Med undantag af den lilla och
förfallna staden Tiberias, som nästan kan
sägas stå på randen af fullständig undergång,
och den »fasansfulla byn» Mejdel — det
gamla Magdala — der invånarnes torftighet
och låga ståndpunkt bäst framgår af det
faktum, att barnen springa omkring och leka
på gatorna så godt som nakna – finnes
der nu icke en enda bebodd fläck på sjöns
en gång så tätt befolkade stränder. En
enda eländig, bräcklig farkost — och icke ens
den är alltid tillgänglig — har fått ersätta
dess forna lifliga och talrika båtflotta. Som
fiskar ännu finnas här i öfverflöd, kan intet
bättre än nämda faktum bevisa den tröghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
